En sexslavs historia

Du har väl inte missat att fem flickor från LoveNepal är i Sverige för att berätta om sina liv och informera om arbetet? Läs mer på LoveNepals egen hemsida:
lovenepal.se/en-sexslavs-historia/
Det här ser jag fram mot! Kommer bil otroligt intressant.

Ny blogg

Nu har jag gjort en kompletterande blogg för mitt hantverk. Ni som följt mig vet att jag gjort en del saker, framförallt i ståltråd, till förmån för LoveNepal. Jag brinner för arbetet att rädda flickor ut ur djupaste förnedring som sexslavar och gör vad jag kan för att sprida information och dra in en och annan krona.
Vill du titta in på min nya knappt påbörjade blogg, har du länken här:
nitashantverk.blogspot.se

Önskar dig en riktigt go dag!

En hel evighet

I går körde jag en sväng på min motorcykel. Tog lite småvägar. Det är betydligt roligare att köra när man får lägga ner lite i kurvorna. Bytte motorcykel förra året. Den nya är lite större, lite starkare, lite snabbare och behagligare att köra. Satt där och funderade på vad som skulle kunna hända om jag inte upptäckte tjälskadorna i tid eller om det var rullgrus kvar på asfalten. Jag är nog inte särskilt rädd av mig, men tänker mig nog för en del. Jag kom fram till att det skulle vara väldigt obehagligt att bli skadad och få svåra smärtor. Att dö är jag inte rädd för. Jag är övertygad om jag har en evighet som väntar i himmelen. Det har hänt några gånger den senaste tiden under min sjukskrivning, när jag varit som tröttast, att jag längtat extra efter att få "flytta". Nej, jag har ingen dödslängtan, men det som väntar är så otroligt mycket bättre än det jag har här. Funderade lite över hur det egentligen är och kom fram till att med vårt sätt att tänka så missar man ju ett år i himlen för varje år man lever här. Det är ju tur att det inte är så det funkar. I himlen finns ingen tid. Jag kommer inte att "missa" något om jag så lever tills jag blir över hundra. Tänker njuta av livet så länge det varar och sen vet jag att jag har något ännu bättre som väntar.

Något som berör

Igår gjorde jag en väldigt rolig sak. Jag följde med min pastor Ewa när hon skulle predika i en grannförsamling. Jag hade fått löfte att informera om LoveNepal och sälja lite saker av ståltråd till förmån för det arbetet. Redan innan gudstjänsten sålde jag de första sakerna och när pastorn klev upp efter min presentation, visste han inte riktigt vad han skulle säga. Är så glad att det berör, det som jag själv blivit så berörd av. Saken blev ju inte sämre av att männsikor sökte sig fram för förbön efter predikan och jag fick vara med och be för människor som helt tydligt blev berörda av Gud. En meningsfull förmiddag helt klart.