Släpp fötterna loss det är vår!

Hittade en text som jag skrev som skoluppgift när jag pluggade för 16 år sedan:

Nu är våren här och vårtecknen blir fler och fler. Blåsippan ute i backarna står, men frågar våra barn om de får gå barfota? Nej, inte mina i alla fall. Jag minns hur jag som liten, verkligen såg fram emot att få befria fötterna från strumpor och skor och känna mjukt, solvarmt gräs, eller varm sand under fötterna. Lite senare på våren, när min pappa släppt ut korna, fanns det annat man kunde råka trampa i. Komockor! Det är en mysig, pirrande känsla, när komockan spritsar mellan tårna. Jag kan förstå om inte alla håller med mig, men jag har svårare att förstå min grabb, som inte vill ta av sig skorna ens på badstranden. Han skulle helst bada med skor och strumpor på, om han bara fick, och att ta av dem när man solar är väl ändå bra onödigt, anser han. Visserligen ska man ha respekt för andras åsikter, men jag skulle ändå vilja uppmana alla att släppa fötterna loss, nu när värmen kommer och det är vår.

Det finns de som alltid har något på fötterna, därför att man kan råka trampa på vassa föremål. Det är ju en uppenbar risk, men vem är det som slänger vassa föremål på marken? Det är ju vi själva. Om vi vore lite mer noggranna och plockade upp glasbitar och dylikt, skulle det inte vara så stora problem. Det mesta som ligger på marken ”naturligt”, är inte särskilt farligt att trampa på, i synnerhet om man har vant fötterna och fått lite valkar under fotsulorna. Det finns visserligen tillfällen när det är oundvikligt att använda skor, men välj då ett par luftiga, fotriktiga sandaler och absolut inte ett par joggingskor av syntetmaterial.

Men visst måste man ha skor när man sportar? Ja, i vissa sporter är det nog nödvändigt, men inte i den utsträckning som vi tror. Jag har med beundran sett hur duktiga löpare från Afrika vunnit över världseliten; barfota. Vad ska man då ha löparskor till, om inte bara för att visa vilka sponsorer man har? Dessutom blir man ju inte svettig om fötterna, om man springer barfota, och då minskar ju även risken för fotsvamp och annat elände.

Hör du till dem som absolut inte kan tänka sig att jogga barfota, så ta åtminstone av dig skorna när du är hemma i trädgården. Det är nyttigt för både fötterna och resten av kroppen. I synnerhet grusgångar är lämpliga att gå på. Det är bra för hålfoten, säger läkarna. Tycker du att det gör ont att gå på grus? Håll ut! Snart har fotsulorna fått ett skyddande lager hård hud.

Börjar man gå barfota, sparar man en massa pengar också. Tänk på vad Emils pappa, Anton i Katthult, sa till sin fru Alma: ”Måste du jämt ha skorna på dig? Vi får ju köpa nya åt dig ideligen, vart tionde år.” Ja nog skulle jag vara glad om skorna höll så länge. Ett par joggingskor håller ju max ett år, hur dyrt och fint märke det än är på dem. Ännu värre är det med strumpor. Jag börjar snart tro att min äldste son äter strumpor. Nog får jag kassera åtminstone en strumpa, varje gång jag viker tvätt. Kan man gå utan strumpor, några månader på året, så måste det ju betyda lite mer pengar kvar i plånboken.

Låt nu vårkänslorna strömma fritt från fotsulorna och ända upp i hårfästet. Låt inga trånga skor få hindra dig att uppleva äkta vårglädje. Gör som kalvarna som kommer ut på bete efter en lång vinter i ladugården; Dansa en vild glädjedans ut över ängarna, barfota!

Pyromanen i mig.

Det bor en liten pyroman i mig. Inte så att jag går och tuttar eld på sådant som inte ska brinna, men eldar gör jag väldigt gärna. Jo, jag får nog erkänna att jag en gång råkade sätta eld på en soptunna, men det var inte riktigt meningen. Soptunnan var av plåt så det hände inte så mycket, förutom att det bolmade och rök en stund.
Varje vår eldar jag en grässlänt på vår tomt. Är gräset någorlunda torrt och det blåser lite lagom, går det väldigt bra. Mina barn skulle aldrig komma på tanken att fråga om de ska göra jobbet åt mig. Jag älskar att elda! När jag satte fyr på det gamla gräset idag, gick mina tankar till lite andra saker. I bibeln talas det om Den Helige Andes eld. Jag hoppas jag inte är så sur så jag är svårtänd, utan brinner ordentligt. Jag vill vara en andlig pyroman som sprider elden till andra och får dem att brinna i sin tro. Jag vill inte ha en ljummen religion utan en varm relation med Jesus!

Jag vill!

Kan inte annat än önska att jag kunde spela så!
Det är ju just så jag vill använda min saxofon..... att spela till Guds ära.

Avvänjning

Det var en gång en bonde som sa:
- Jag vande hästen av med att äta. Om han levt lite längre hade jag vant honom av med att dricka också!
Jo, vissa saker ska man inte vänja sig av med, men andra går alldeles utmärkt. När jag var tonåring vande jag mig av med att ha socker i kaffet. Jag jobbade i gatuköket i Bottnaryd några somrar och när det var fikadags fanns det aldrig socker på bordet, utan jag var tvungen att springa och hämta. Det tröttnade jag på och det skulle numera inte falla mig in att förstöra mitt kaffe med att hälla i socker.
På senare år jag jag vant mig av med att äta och dricka sött. Läsk är numera inte alls gott och godis ska helst vara saltlakrits, om det ska vara godis överhuvudtaget. Jag tittade ganska mycket på TV för några år sedan. Det blev lätt så när man var riktigt trött efter jobbet och inte orkade göra något annat. Det senaste året har jag nog sett mindre på TV än jag gjorde på en vecka förut. Om jag saknar det? Inte alls! Det är befriande skönt att inte veta vem som vann melodifestivalen osv. Så här i slutet av påsklovet känns det som att jag lätt skulle kunna vänja mig av med att jobba också. Jo, jag gillar mitt jobb, i synnerhet när jag får undervisa, men ärligt talat skulle det vara gott med ett längre lov. Å andra sidan är det sommarlov om bara ett par månader!
För att förbättra livet kan man inte bara vänja sig av med saker utan vänja sig vid saker också - att byta ut det som bryter ner, mot det som bygger upp. En sak som jag borde vänja kroppen vid, är att motionera mer. Undrar om jag någonsin kommer att påstå att det är skönt med motion och att jag inte skulle komma på tanken att låta bli? Hm.....

Omöjliga tonarter

Jag har börjat spela saxofon till musik från cd-skivor. Spännande tonarter hamnar man i ibland. Eftersom saxofonen är stämd i Ess, så blir det andra tonarter än om man t ex spelar piano. En låt som spelas i A-dur på skivan får jag spela i Fiss, med sex korsförtecken. Det blir lite att hålla reda på, men det är kul.
Jag låg i morse och funderade på omöjliga tonarter. Hiss-dur är en ganska omöjlig tonart. Nu kan man ju spela i C-dur lika gärna, för det är samma tangenter på pianot. Men om man nu vill spela i Hiss-dur så är det inte bara det att man måste höja alla toner, utan man måste dubbelhöja fem toner, som redan är höjda i H-dur. Å andra sidan råkar jag nog inte ut för detta eftersom jag i så fall skulle transponera en låt som går i Diss och jag har aldrig stött på en sång i Diss-dur.
Intressant vad hjärnan sysslar med när man ligger halvvaken. Jag ska nog hålla mig till "möjliga" tonarter hädanefter.

Önskar dig en dag full av musik!

Livet

Jag har kommit in i medelåldern och då har man ganska många saker som man vill prioritera, och många saker man borde. Jobbet kräver sitt och familjen växer och livet tillsammans med barn och barnbarn är väldigt roligt och givande. Föräldrarna börjar bli gamla och det är länge sedan det var jag som fick hjälp och stöd av dem. Nu behöver de hjälp. Församlingen jag är med i vill jag vara aktiv i och jag har många goda vänner i alla åldrar där. När man borde ha fullt med energi för att klara av allt man vill, är det ganska frustrerande att natt efter natt sova dåligt och vecka efter vecka känner man att det är på håret att man håller ihop. Undrar vad Gud tänkte på när han skapade kvinnan med de hormonförändringar hon har i min ålder. När man som bäst behöver en massa energi och ork för att klara av allt man vill göra så sätter tröttheten käppar i hjulet. Ändå så finns det något i min tro som gör att jag har en trygghet och en källa med kraft och glädje att ösa ur. Kom att tänka på en sångvers:

En liten stund med Jesus,
o vad den jämnar allt
och ger åt hela livet
en ny och ljus gestalt.
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sig.

April, april.....

Första april, och jag har inte lurat en enda människa. Jag har för vana att lura mina elever annars, men i år får det vara. Man kan ju inte gärna luras dagen efter. Nu har jag ett helt år på mig att komma på något riktigt bra, men förmodligen blir det stundens ingivelse då också, precis som vanligt.
Idag hade jag tänkt att äntligen ta ut motorcykeln, men det snöar ju nästan!!! Aprilväder heter det visst! Regn, solsken, snö och så lite regn på det. Känns det igen? Våren är ju i alla fall på väg, även om det inte märks så väl idag. Det är skönt att tänka framåt.
Jag pratade idag med en gammal go vän (med betoning på gammal) som har glimten i ögat. Hon sa att hon inte är rädd för att dö, men hon vill leva tills hon dör. Jag vek mig nästan dubbel av skratt. Jag förstod ju så väl vad hon menade, men vi lever väl alla tills vi dör? Sen finns även hoppet att leva även om vi dör. Det är ju ännu mer fantastiskt. Evighetshoppet!

Ha en härlig vår!