En god vän till mig la ut en så fin bild på FB häromdagen. Jag frågade om jag fick låna den och det var OK. Hennes kommentar till bilden var:...ibland är "livets båt" fastfrusen i isen, men det kommer en vår med islossning och nya resor. Kom ihåg att ha Jesus med i båten på ditt livs resa!
Jo, visst känner jag mig fastfrusen i isen just nu. Tycker inte det går varken bakåt eller framåt. Vet inte heller vart jag är på väg i livet. Lite under isen, kanske man kan uttrycka det. Men ändå inte. Att vara helt under isen är ju ett tillstånd som är helt hopplöst, och det är det ju inte. Har ju nosen över vattenlinjen i alla fall.
Den där båten ja... Helt oanvändbar för tillfället, precis som jag. Det enda som gäller är att vänta, vänta, vänta och vänta. Om ett tag kommer det att vara isfritt närmast båten och efter ytterligare ett tag ligger den helt fritt. Vad händer då? Inte verkar den sjöduglig precis. Behöver nog pysslas om en del om man ska få den att flyta. Ösa, laga sprickor, tjära. Mycket arbete! Är det lönt att försöka? Blir det något vettigt av den? Blir det något vettigt av mig? Det kommer inte bli som det har varit, men...
Tänk dig en stilla sommarkväll i en eka ute på en spegelblank sjö. En fisk tar en insekt uppe vid ytan, precis invid båten. En fågel flyger strax över ytan i jakt på en annan insekt. Lugn och ro, med bara lite vågskvalp som nätt och jämt märks mot båtsidan. Frihet! Visst kan en gammal gisten eka fylla en funktion. Kanske finns det hopp för både den och mig. Det går mot varmare och ljusare tider. Snart, snart...
