Så stor är vår Gud!

I morgon tänkte jag börja undervisa klassen om Universum. Det är ett helt fantastiskt ämne att undervisa om. Man blir så fascinerad av hur enormt stort Universum är och hur tomt det är där ute. För att förstå lite hur enormt stort det är, kan man göra en jämförelse. Om man tänker sig att vårt solsystem med alla planeterna är en tusendels millimeter stort i diameter så ligger Universums kända yttersta gräns nere i södra Ishavet någonstans. Eftersom jag tror på en Gud som har skapat alltihop, så är det ganska lätt att inse att det är en stor Gud jag har. Ändå ser han mig, ett litet människokryp, bryr sig om mig och vill umgås med mig.

Lycka är....

Lycka är att vara farmor när barnbarnet springer mot min öppna famn.
Lycka är att vara farmor när barnbarnet kryper upp i min säng på morgonen för att berätta en massa "viktigheter".
Lycka är att vara farmor när barnbarnet ropar "Farmor Anita Widell, jag har kissat färdigt".
Lycka är att vara farmor när det lilla barnbarnet ler sitt bredaste leende när det får syn på mig.
Jag är lycklig!

Gud hör helt klart bön!

I går gjorde jag något jag aldrig gjort förut. På vår festival i Bottnaryd har hänt väldigt mycket och jag har träffat många olika människor jag pratat med. Sent i går kväll, när det var dags att åka hem, frågade jag en ung tjej, precis som man brukar:
-Hur är det med dig då?
-Jo det är väl bra, men jag har ont i axlarna och nacken.
Jag frågade om jag fick be för henne och det fick jag. Rätt upp och ner på parkeringsplatsen bad jag en kort bön och befallde värken att ge sig iväg. Så bad jag henne testa om det kändes något. Jo, en liten aning bättre. Jag bad på samma sätt igen och hon blev ytterligare lite bättre. Bad igen och då blev hon definitivt bättre. Bad en fjärde gång och senare idag ska jag kolla med henne om värken är helt borta.
Jo jag har bett för sjuka förut, men det var första gången jag tog initiativet att be för någon så där rätt upp och ner på en parkeringsplats. Jag hade strax innan bett för en god vän som hade problem med höften. Hon hade bett om förbön och jag bad för henne på samma sätt, men hon kunde inte kolla med en gång om hon blivit helad, så henne ska jag också kolla med senare. Livet med Gud är spännande!

Festival!

Barnkalas

Hoppborg för barnen 

Uppvärmning inför innebandyturneringen ute

 I morgon börjar årets upplaga av Bottnarydsfestivalen. I år blir det bikerkväll och jag har lite hjälpligt tvättat av min motorcykel. Hann inte göra det så noga för jag skulle åka till festivalplatsen och hjälpa till att sätta upp partytält mm. Detta är förmodligen årets intensivaste vecka. Skolstart innebär alltid en massa långa dagar med mycket tankearbete, och sen på eftermiddagarna och kvällarna är det förberedelser för festivalen. Konstigt nog är jag ganska pigg och ser verkligen fram mot helgen med alla aktiviteter. Det bästa med festivalen är att vi i Pingstkyrkan får möjlighet att presentera vad vi tror på och samtidigt erbjuda en trevlig och positiv miljö för alla åldrar. Det blir allt från barnkalas för de små till Bouletävling för pensionärerna. Jag hoppas att även du känner dig välkommen!

Ses på Bottnarydsfestivalen!

En enda dag!

En enda dag kvar på sommarlovet. En dag! Vad ska man göra för att verkligen utnyttja den dagen till fullo? Vila eller göra så mycket man bara hinner? Om man hade bara en dag kvar att leva, vad skulle man göra då? Träffa så många man kan för att ta farväl, eller gömma sig så man får vara ifred? Göra det man aldrig vågade, eller lägga sig på sängen och reflektera över livet och glädja sig åt alla minnen? Det är nog tur att man inte vet när den sista dagen i livet är inne. Sista dagen på sommarlovet vet jag dock att det är i morgon. Eller... det vet jag ju inte. Min sista dag i livet kan ju faktiskt vara idag. Oavsett vilket, har jag min trygghet i min tro. Jag vet att det väntar en evighet. Jag har absolut ingen dödslängtan, men jag vet att det blir en oerhört mycket bättre tillvaro ovan där.
Ska nog ta dagen som den kommer i morgon.
Ha en bra dag du också!

Hur stolt får man vara?

Idag är jag ganska trött efter en helt underbar dag igår. Ett bröllop är speciellt och särskilt om det är dottern som gifter sig. Att hon skulle vara bedårande vacker det hade jag räknat ut, men att se henne gå gången fram till sin väntande Andreas, under tiden som hennes eget inspelade pianospel ljöd, var helt, helt underbart. Tårarna rullade, bl a på brudgummen och bruden kunde knappt svara ja för att hon var så rörd. Vigseln innehöll mycket glädje och brudparet dansade ut ur kyrkan. Innan dess fick jag en riktig överraskning. Jag visste att yngste sonen skulle sjunga, men.... stoltare kan ingen mamma vara. Vilken röst den grabben har. Han stal nästan hela föreställningen. Han är väldigt svårövertalad när det gäller att framträda, men när lillasyster bad honom sjunga på vigseln så. Där satt jag och lyssnade på helt fantastisk sång och tittade på min vackra dotter och hennes nyblivne man. Svårslaget! Hur stolt får man vara? Jantelagen, släng dig i väggen! Jag har världens mest fantastiska familj, så det så!

De två äldsta av mina ljuvliga barnbarn. De stal scenen en stund före vigseln.

"You may kiss the bride"

Lugn och ro...

Bröllpsvecka och jag trodde jag skulle vara stressad. Jag sparade till och med ett grovarbete om huvudvärken skulle dyka upp igen. Du som har följt min blogg vet att hårt kroppsarbete kan vara ett bra sätt att bli av med huvudvärk. Nu har jag inte huvudvärk och stressar inte. Jag går och plockar och ordnar lite och har det riktigt skönt. Hittade lite bilder som får beskriva hur jag har det.

Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar och för mig till vatten där jag finner ro...

...Han leder mig på rätta vägar...

Herren är min starkhet och min lovsång, han blev mig till frälsning.