Ord kan betyda väldigt olika för olika människor. Det vi säger uppfattas inte alltid som vi tror eller som vi menar. Ibland hör man det som inte sägs, och ibland säger man det som inte hörs. Ett ord som har olika innebörd för olika människor är ordet religiös. En del människor skulle med säkerhet fastslå att jag är religiös. En del andra skulle säga att jag inte alls är det. Vad är det att vara religiös egentligen? Är det att ha en tro? Tror inte alla människor? De flesta tror att solen går upp i morgon. Är man religiös då?
I bibeln finns det exempel på religiösa människor. Skriftlärda och fariséer var människor som menade sig veta vad som var rätt och fel och trodde att de följde Guds vilja. Jesus gick tillrätta med dem och kallade dem till och med huggormsyngel. (Varför nu de stackars huggormsynglen skulle jämföras med dessa självgoda människor.) De skriftlärda och fariséerna var noga att följa lagar och paragrafer, men hade inte en gudsrelation och vandrade inte tillsammans med Gud. Ett exempel är Saulus som senare fick namnet Paulus. Han var skriftlärd och ägnade sig åt att försöka utrota de kristna. Han trodde han gjorde Guds vilja, men fick ett drastiskt uppvaknande när Jesus visade sig för honom på Damaskusvägen. Han omvände sig och blev en lärjunge istället.
Jag vill inte vara religiös. Jag vill vara en lärjunge! För mig betyder ordet religiös att man har ett yttre beteende utan ett inre liv. En lärjunge däremot, anser jag, är en människa som har fått ett personligt möte med den levande Guden och fått sitt liv förvandlat. Följden bruka i och för sig bli att även det yttre förändras, men det är en annan sak. Om jag skulle bli religiös, så hoppas jag att någon i min närhet gör mig uppmärksam på det så jag kan lägga av med det.
Livet med Gud ska vara en relation, inte religion!
Jag kom att tänka på "guldgrävarsången". Refrängen lyder så här:
Ty jag blev frälst, ja härligt frälst
och jordens skatter får vem som helst.
Jag byter ej bort den skatt jag fått
för millioner, jag mår så gott.
Bön är på ett sätt en märklig företeelse, man pratar hörbart eller tyst i tanken med någon man inte kan se, men är övertygad att bli hörd. Ibland får man inte fram orden eller kan formulera sig, då ger man den kryptiska förklaringen till den man ber till. Du vet vad jag menar, och förutsätter att han vet fast jag inte vet. Så får man svar på saker som ingen annan människa vet om att man bett för, så att det bara måste vara så att någon man inte ser, har hört vad man ber och svarat. Då glömmer man ibland att tacka för att han hört. Bön är en märklig företeelse som förutsätter att Gud verkligen finns annars blir det just bara en märklig företeelse och inget man ska syssla med. Det vore tragiskt för hur skulle jag klara mig om jag inte kunde be. Det finns så många saker i ens eget liv och i andras där jag behöver ett Gudomligt ingripande och där jag tryggt behöver lägga saker jag inte fixar i händerna på någon större. Tack Jesus för att du finns och hör och svarar på bön.
Idag har jag haft möjlighet att se älg på nära håll. Cirka en halv meter från näsan befann den sig för ett ögonblick. Känner mig tacksam att jag satt i bilen, och inte på hojen, när fjolårskalven dök upp framför mig på vägen. Lyckades få ner hastigheten ganska rejält innan älgen hamnade på motorhuven, studsade mot vindrutan och landade på vägen igen. Älgen och jag klarade oss utan skador. Älgsökarna fick upp spåret efter älgen men hittade den inte. Bilen fick lite bucklor på motorhuven och skärmen och vindrutan sprack, men det är ju en värdslig sak. Lite skakig och med hjärtat i halsgropen kunde jag sätta mig i bilen igen och köra vidare. Man blir så tacksam för att Gud har änglar som han skickar ut som beskydd.
