Tidningsartikel

Ur tidningen "Världen idag" 25 maj 2012

Efter ett helt liv som kristen har Anita Widell upptäckt att bön främst handlar om relation – inte om långa bönelistor.


- För mig har det inneburit själsligt helande och ett helt nytt böneliv, säger Anita.


Hon berättar med stor entusiasm om de 40 dagar av bön och fasta som Bottnaryds pingstförsamling genomfört under våren.  En bön som haft fokus på den egna gudsrelationen. Men bön har inte alltid varit Anitas favoritgren. Trots att hon varit aktiv här i församlingen i hela sitt liv, var det först i mitten av 1990-talet som bönen blev en passion för henne. Det var under en böneperiod i församlingen som hon sökte sig riktigt nära Gud och fick smak på bönens kraft.

Men snart rullade livet på som vanligt igen.


- Jag tappade tyvärr en hel del av mitt böneliv, konstaterar hon med sorg i rösten.


Trots det fortsatte hon att troget ställa upp vid församlingens böner. Bland annat vid den 24/7 -bön som hölls inför församlingens årliga festival 2010. Bönen hölls samma helg som församlingens tilltänkta pastor, Ewa Gustafsson, skulle komma och ”provpredika”.


Anita hade tecknat upp sig för det sista bönepasset på söndagsmorgonen. Hon befann sig själv i bönerummet när plötsligt pastor Ewa och hennes man Per dök upp. Paret hade kommit tidigt till Bottnaryd, funnit en olåst kyrkdörr och gått in.

I samma stund som de klev in i bönerummet inträffade något märkligt.

- Guds helighet föll över oss och vi blev liggande under Guds Ande på golvet där vi bara grät inför Gud.


Nu startade en process i Anita där Gud helade henne själsligt, undan för undan. Hon upplevde samtidigt hur Gud kallade henne in i djupare bön och bibelläsning. Orden fick plötsligt liv och genom bibeltexten fick hon exakta svar på frågor hon haft.


Detta blev starten på en annorlunda och mycket mer intim Gudsrelation. Hon berättar, under tårar av tacksamhet, om guldstunder hemma då hon sätter på en lovsångsskiva och bara umgås med Gud i bön.


- Jag har ingen lust att gå därifrån. Det som jag förut kunde tycka var långsamt och som fick mig att titta på klockan, det har nu blivit något ljuvligt.

- Gud ställer inga krav på oss – varken på bibelläsning eller bön, tillägger hon bestämt. Men hans önskan är att umgås med oss. Det finns ju inget ljuvligare än när mina barnbarn sträcker upp sina armar och vill upp i famnen. Det är där Gud vill ha oss.

Kraften i namnet Jesus

Jo, jag vet ju att det funkar. Jag har ju faktiskt bett för människor som blivit helade, men aldrig så där rätt upp och ner på A6. Jag skulle önska att jag vore lite modigare. Man har ju liksom inget att förlora.

Projekt och återanvändning

Jag har en gitarr som jag spelar på ibland och så har jag en gitarr som jag inte spelar på. Den senare har jag dock spelat mycket på innan den blev som den blev. Det började med att sonen satte sig på den efter det att någon lagt den i soffan. Halsen gick av och den sprack på flera ställen. Efter lite limanvändning satte jag på strängar igen och hade bara en liten, liten förhoppning om att den kunde duga som hajkgitarr ute i skogen. När jag stämt upp den och tog de första ackorden, blev jag väldigt förvånad. Det var bra ljud i gitarren innan olyckan, men nu var ljudet ännu bättre.
Glädjen varade dock inte så länge. En buss backade över den. Numera har den ett stort hål där det inte ska vara något hål. Så har den sett ut länge nu. Den står i en garderob och tar bara plats. Jag hade en tanke att jag skulle lappa ihop den på något sätt. Det kan ju inte bli sämre. Varför kom jag att tänka på det här nu då? Förmodligen för att det är en massa saker framöver som jag måste både hinna och orka. Att laga gitarren är inte alls viktigt, men det skulle va lite kul om det gick att spela på den igen.
En del människor far ganska illa av livet och får ordentliga törnar. Jag tror att vi alldeles för lätt kasserar dem och skyfflar undan dem någonstans så de inte syns och stör oss. Tänk om vi kunde ha lite fler människoprojekt. Att laga människor är inget lätt jobb, men tänk vad det skulle betyda för livskvalitén, både för den som hjälper och den som blir hjälpt.