Jag har en gitarr som jag spelar på ibland och så har jag en gitarr som jag inte spelar på. Den senare har jag dock spelat mycket på innan den blev som den blev. Det började med att sonen satte sig på den efter det att någon lagt den i soffan. Halsen gick av och den sprack på flera ställen. Efter lite limanvändning satte jag på strängar igen och hade bara en liten, liten förhoppning om att den kunde duga som hajkgitarr ute i skogen. När jag stämt upp den och tog de första ackorden, blev jag väldigt förvånad. Det var bra ljud i gitarren innan olyckan, men nu var ljudet ännu bättre.Glädjen varade dock inte så länge. En buss backade över den. Numera har den ett stort hål där det inte ska vara något hål. Så har den sett ut länge nu. Den står i en garderob och tar bara plats. Jag hade en tanke att jag skulle lappa ihop den på något sätt. Det kan ju inte bli sämre. Varför kom jag att tänka på det här nu då? Förmodligen för att det är en massa saker framöver som jag måste både hinna och orka. Att laga gitarren är inte alls viktigt, men det skulle va lite kul om det gick att spela på den igen.
En del människor far ganska illa av livet och får ordentliga törnar. Jag tror att vi alldeles för lätt kasserar dem och skyfflar undan dem någonstans så de inte syns och stör oss. Tänk om vi kunde ha lite fler människoprojekt. Att laga människor är inget lätt jobb, men tänk vad det skulle betyda för livskvalitén, både för den som hjälper och den som blir hjälpt.
mmm så sant.
SvaraRadera