I går körde jag en sväng på min motorcykel. Tog lite småvägar. Det är betydligt roligare att köra när man får lägga ner lite i kurvorna. Bytte motorcykel förra året. Den nya är lite större, lite starkare, lite snabbare och behagligare att köra. Satt där och funderade på vad som skulle kunna hända om jag inte upptäckte tjälskadorna i tid eller om det var rullgrus kvar på asfalten. Jag är nog inte särskilt rädd av mig, men tänker mig nog för en del. Jag kom fram till att det skulle vara väldigt obehagligt att bli skadad och få svåra smärtor. Att dö är jag inte rädd för. Jag är övertygad om jag har en evighet som väntar i himmelen. Det har hänt några gånger den senaste tiden under min sjukskrivning, när jag varit som tröttast, att jag längtat extra efter att få "flytta". Nej, jag har ingen dödslängtan, men det som väntar är så otroligt mycket bättre än det jag har här. Funderade lite över hur det egentligen är och kom fram till att med vårt sätt att tänka så missar man ju ett år i himlen för varje år man lever här. Det är ju tur att det inte är så det funkar. I himlen finns ingen tid. Jag kommer inte att "missa" något om jag så lever tills jag blir över hundra. Tänker njuta av livet så länge det varar och sen vet jag att jag har något ännu bättre som väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar