Avstämningsmöte

I morgon förmiddag ska jag på avstämningsmöte. F-kassan, läkare, samtalsterapeut, min chef, min man som och så är min chef och så lilla jag då. Alla dessa människor ska alltså sitta runt ett bord och prata om mig. Måste säga att det känns väldigt konstigt. Gillar inte att vara samtalets medelpunkt.
Ordet avstämning får mig att tänka på något konkret som man kan ta på, något som man kan förhålla sig till. Min sjukdom är ganska diffus och svår att beskriva. Den har ju ett namn, men vad den innebär, hur fort man blir frisk och vad man ska göra för att bli frisk, är höljt i dunkel. Ibland får jag uppfattningen att jag är en försökskanin som man testar olika hypoteser på. Inte har jag blivit bättre av alla försök i alla fall. Önskar jag fick vara ifred och tillfriskna i min egen takt och på det sätt jag själv tycker verkar vettigast. Lite fixande och donande, långa kaffepauser och mycket vila.

Önskar dig en skön vilodag lite nu och då!

Laga mat

Varför är det så tråkigt att laga mat? Jag har inte lust och det tar emot rejält nu när jag har så lite energi. Grilla är roligt, men man kan ju inte äta grillat riktigt varje dag. När man sen måste ta något som man har hemma så måste man ju tänka också. Orkar inte det riktigt. I går hade jag den stora glädjen att få maten serverad av min dotter och hennes man. De kom med en kasse ingredienser och ställde sig och gjorde hemlagad pizza. Väldigt gott! Men vad blir det idag då? Vad har jag hemma? Jaja, det blir väl lite "slarvmat" kanske då.