
Idag var jag i kyrkan på gudstjänst. Älskar att vara på gudstjänst och älskar att träffa mina vänner i församlingen. Mitt huvud orkade dock inte med hela gudstjänsten så jag smet ut i kafeterian mot slutet. Tystare och skönare för huvudet, men tråkigare att sitta där och bara på avstånd höra ljudet inifrån kyrksalen. När gudstjänsten var slut strömmade det in folk där jag satt. Förmiddagskaffe tillsammans med en massa sköna människor är ju toppen, men återigen ville inte huvudet vara med. Smet igen. Den här gången i motsatt riktning, in i kyrksalen. Skönare för huvudet, men otroligt mycket tråkigare. Det är nog det som är jobbigast med min utmattning; att inte klara av att vara tillsammans med folk. Några få personer går oftast bra, men större folksamlingar låter ganska mycket. Har nog tänjt på gränserna lite för mycket nu i jul. Julkonsert, familjen, släkten, julgudstjänster, pappas 80-årsfest mm. Om man bara visste var gränsen går mellan att det ger och att det tar. Fick Tomas Sjödins bok, "Det händer när du vilar", i julklapp. Har nog aldrig förr varit mer livsnödvändigt för mig att vila. Ska försöka läsa färdigt den där boken.
Önskar dig en vilsam söndag!