När Gud välsignar det lilla man har.

För något år sedan gjorde jag några änglar av ståltråd och gav bort. En av dem som fick en ängel, undrade om hon kunde få beställa ett par stycken. Jag gjorde ett par och priset jag begärde ville min "kund" inte gå med på att betala. Det var alldeles för lite, tyckte hon.
När jag hörde talas om LoveNepal och de utsatta tjejerna av Badifolket, kom jag på idén att jag kanske kunde göra änglar och sälja till förmån för arbetet med att rädda dessa tjejer ur sexslaveri och djupaste förnedring. Det har gått över förväntan och på några månader har jag sålt hjärtan och änglar av ståltråd för summor jag aldrig trodde var möjlig.
I bibeln står det om en pojke som räckte över sin matsäck till Jesus, som välsignade den så att det räckte till tusentals människor och blev över. Just så känns det med mina ståltrådar. Inget märkvärdigt och egentligen bara lite småkrafs, men när jag lät Gud välsigna det lilla jag kunde göra så blev det ganska mycket. Något av det roligaste jag kan göra just nu, är att sätta mig vid datorn och föra över pengar till LoveNepal. Pengar som kommer från ståltrådsförsäljning och som ska användas till att rädda små värdefulla flickor.
Läs mer om LoveNepal på deras nya hemsida här.

Har du inte förstått?

Idag lånar jag en text:

Jag är förbi av trötthet. Inte en sådan där gäsp-jag-måste-gå-och-lägga-mig-trötthet. Nej, en trötthet som känns ända in i märgen. En trötthet som tar tag i varje cell i kroppen och som framtvingar en viljeansträngning för att jag ska orka lyfta mig. Jag är i kyrkan. Har trots min trötthet tagit mig dit för att jag vill. Inte för att jag orkar. För att jag vill. Jag går ut på toaletten och brister ut i gråt. “Gud, jag orkar inte! Ge mig kraft att orka ta mig hem. Ge mig kraft att orka hålla mig nära dig! Hjälp Gud!”.

Jag torkar tårarna och går ut i foajén. Där möter jag en god vän, en gudskvinna. Jag frågar henne hur det är och hon börjar berätta. Det är förtvivlan och frågor. Det är missmod och trötthet. Det är sorg och mörker. Och någon slags vilja att hålla ihop och att vara stark inför den som är svag. Efter en stunds samtal, där min egen trötthet får stå tillbaka, frågar jag om jag får be för henne. Jag omfamnar henne och ber om Guds frid och ro. Om vila. Om att få bli fylld på nytt av Guds kraft. Om att få bli omsluten av Gud själv. Inte för egen del. För hennes. När jag tar ett steg tillbaka och tittar på henne är det inte längre en sorgsen blick jag möter. Hon strålar. “Det var som att bli omfamnad av Gud själv”, säger hon. “På en gång blev jag så uppfylld av Guds frid!” Hon kvittrar och ler när jag lämnar henne.

Är det inte förunderligt? Mitt i min svaghet använder Gud mig. Och det händer gång på gång. Jag fortsätter att vara förbi av trötthet, men Gud visar tydligt att han bär.

Så en kväll när Gud har visat mig att han vill att jag lägger undan datorn och tar fram Bibeln, bläddrar jag i den på måfå. Han påminner mig om min lilla manna-ask i trä. Den jag fått efter min mormor, som hon och morfar haft sedan 1945 då de fick den av Unni, deras norska krigsbarn. En ask full av bibelord. Jag får upp en liten avskavd lapp som hänvisar till Jes. 40:28-31. Jag läser och tackar Gud för att han ger mig det han vet att jag behöver:

“Har du inte förstått, inte hört? Herren är en evig Gud, han har skapat hela jorden. Han blir inte trött, han mattas inte. Ingen pejlar djupet av hans vishet. Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.”

Det handlar alltså om tillit. “Den som litar till Herren får ny kraft.” Vilket fokus väljer jag? Väljer jag att lita på Herren och hålla fokus på honom, eller väljer jag att titta ner på den snåriga vägen och lägga fokus på det som är i vägen? Jag är fortfarande trött, men jag väljer Herren.

Sova, sova, sova ...

Jag ligger och njuter av att ha sovit en hel natt. Det gör jag ofta numera. Både sover en hel natt och njuter av det. Hade nästan glömt hur gott det är att sova bra. Önskar dig med dålig sömn en bättre sömn och du som sover bra, njut av det, för det är ingen självklarhet!

Ha det gott alla vänner!