Varmt och gott och nästan helt befriat från äventyr!

Vi fick en idé att sticka iväg till värmen, nu när jag ändå är sjukskriven. Det borde vara bättre för hälsan att ligga i en solstol på Röda havets strand och göra i princip ingenting än att ligga hemma på soffan och göra i princip ingenting. Vi letade restresor och eftersom jag i nuläget hade lite svårt att tänka mig att sitta väldigt länge på ett flygplan och att sitta väldigt länge i en bil på väg till flygplatsen och vi dessutom ville ha det så varmt och skönt som möjligt, var utbudet inte speciellt stort. Hittade en riktigt billig resa till Marsa Alam i Egypten. Allt ingick i priset och allt verkade väldigt bra. Det var bara några saker som var tvungna att lösa sig först innan vi kunde boka resan. Resorna försvann i god takt, men ett bokat besök på vårdcentralen struntar man inte i hur som helst när man är sjukskriven. Ringde på måndagsmorgonen och skulle bli uppringd under förmiddagen. Åkte därefter till polisen för att förnya mitt pass som hade gått ut. Det skulle ta upp till fem arbetsdagar att få det nya, men hoppas kan man alltid. När jag kom utanför polishuset och var på väg till bilen ringde de från vårdcentralen och sa att de hade en återbudstid dagen därpå. Den tog jag så klart! När jag kom hem bokade vi resan och på eftermiddagen såg vi att platserna till just den resan var slut. Sista-minuten-resa fick en lite annan innebörd. På onsdagsmorgonen fick jag ett sms från polisen att mitt pass var klart och tidigt på torsdagsmorgonen var vi på väg till Egypten.

Vi har aldrig förr åkt på en "all inclusive"-resa. Eftersom mannen för längre sedan jobbade inom flygbranschen, har vi genom åren rest ganska mycket, mest reguljärt, och fått ordna hotell och annat själva. Det här kändes väldigt annorlunda, men bekvämt, och jag undrade hur länge min äventyrlige man skulle klara sig innan han fick något slags abstinens. 

Flygplatsen låg mitt ute i öknen och resan till hotellet kunde man boka i förväg, men det gjorde vi inte. Någon måtta får det ju vara! Fixade i stället en privattaxi som, trots att han fick hälften av vad han begärde från början, fick väldigt bra betalt. Det var ändå bara en bråkdel av vad resebolaget ville ha för bussresan. Resan till hotellet tog bara några minuter och målet var några hotell bredvid varandra nere vid Röda havets strand. Den enda bebyggelsen i övrigt var ett område med hus för de hotellanställda och några butiker. Snacka om turistbubbla! Ett färgglatt armband talade om vilket hotell man tillhörde så det var bara att hålla sig på mattan.

Lunch på hotellets terass

Jo, det var en fantastiskt skön semesterresa. Sol och värme utom första och sista dagen som var något mulna och lite blåsiga. Mannen fick lite av sitt lystmäte trots allt. Han övertalade en vakt att han skulle få gå förbi lite längre bort på stranden och efter lite övertalning gick han med på det. En dag övertalade han en kille som hade fyrhjulingar att han skulle ta med honom, genom öknen, till en liten stad i närheten. Killen brukade ta med folk ut till en "beduinby" som "befolkades" av Marsa Alam-bor. Hade väl trott att det var så det gick till när vi turister ska se det "riktiga" Egypten, men fick det nu bekräftat. Efter lite förhandlingar gick killen med på att göra en annorlunda åktur, så det blev till sist lite äventyr för mannen i alla fall. Jag höll mig till äventyr i litteraturen och en promenad förbi en skylt där det betonades att man inte kunde garantera säkerheten om man fortsatte utmed stranden.

Skönt liv på stranden

När vi kom hem konstaterade vi att vi hade haft en bra resa och att den ur rehabiliteringssynpunkt hade fungerat bra. Däremot kommer vi nog aldrig mer åka på en resa med så lite valfrihet. Vi har nog lite för mycket äventyr i blodet tror jag.