Hur ska jag kunna förklara vad som händer när man umgås med Universums skapare och Herre? Den kraft jag upplever i mötet med Gud, hur skulle jag kunna beskriva den för någon som inte känt den? Hur skulle jag kunna beskriva vad det är som gör att man inte kan stå kvar upprätt, utan måste krypa ner på golvet inför Gud, den Helige, som sitter på tronen? Ändå är det på riktigt och inte det minsta extatiskt eller konstigt. Min relation med Gud byter jag inte ut mot något. Jag har funnit det som gör livet värt att leva. Tänk att han älskar mig, precis som jag är, med alla mina fel och brister. Hans kärlek räcker för alla och han längtar efter att umgås med dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar