Våga vara förälder!

Jag har en ganska gedigen erfarenhet av barn. Först var jag ett barn och innan jag slutat med det, blev jag ledare för olika barngrupper i kyrkan. Innan jag hunnit fylla tjugofyra, var jag mamma till tre pojkar och lite senare även till en flicka. Jag utbildade mig till lärare, har varit lärare i tolv år och kommer förmodligen fortsätta med det framöver. På senare år har jag även fått förmånen att bli farmor. Hela mitt liv tycks ha kretsat runt barn. Jag älskar ungar!
Vad jag stött på, och som jag reagerar mot, är att många föräldrar och andra vuxna abdikerar från sin roll som föräldrar och vuxna. Man vill på något sätt vara kompis med barnen och tror att man genom att inte sätta gränser eller tala om vad som är rätt och fel, kan få en bättre relation med de små. Min erfarenhet, är att barn behöver tydlig gränssättning och kärlek för att bli trygga. Tydlig gränssättning handlar t ex om att man talar om vad som gäller och sedan håller fast vid det. Det innebär att det är nödvändigt att tänka efter så att man inte säger något man inte menar. Visst kan det finnas tillfällen där man som vuxen måste backa för att det dyker upp något oförutsett eller att det helt enkelt visar sig att man haft fel, men att ge sig för att slippa "bråk" är inget alternativ. Välj dina strider och vinn dem! Står du som vuxen pall för trycket vet barnet att du är att lita på.
Jag har ibland hört föräldrar säga att de inte vill påverka sina barn. Barnen ska få avgöra själva! Om inte föräldrar påverkar sina barn så gör någon annan det! Ge dina barn bra värderingar och och en trygg uppväxt!

Ett älskat barn som vet vad som gäller är ett tryggt barn!