Sol i Agadir

Måste säga att jag har en fantastiskt trevlig handläggare på F-kassan. Ringde ett par dagar innan vi skulle åka, och hon lovade att utan att jag hunnit skicka in ansökan skulle hon ta uppgifterna per telefon och bevilja min utlandsresa med en gång. Dessutom önskade hon mig en trevlig och avkopplande resa. Jo, vi hade beställt en sistaminutenresa till Marocko för att få lite sol, värme och avkoppling. Får säga att det lilla jag upplevde av det genuina Marocko var precis som jag tänkt mig det. Karg natur, färggranna textilier och kryddor och åsnekärror blandat med moderna bilar. Vi hyrde en MC-skoter ett dygn men jag vågade dock inte köra själv på grund av de svårigheter jag numera har med koncentrationen. Efter ett kort stopp uppe vid ett gammalt fort strax utanför Agadir hittade vi en mysig trottoarrestaurang i ett gathörn, där det förmodligen mycket sällan dyker upp turister. Får säga att jag mycket hellre äter på sådana ställen än flotta hotellrestauranger. Fick ge upp och återvända till hotellet efter en stund och mannen fick ge sig ut på äventyr själv medan jag tillbringade tiden i en solstol vid poolen med en ljudbok i öronen. Inte fel det heller. Åkte taxi en dag till den lokala marknaden. En upplevelse i färg, doft och ljud. Tyvärr alldeles för mycket ljud för min känsliga hjärna, men man måste ju försöka uppleva den miljö man kommer till. Sol blev det i alla fall och jag insåg att solen tar oerhört bra även om det är lite kyligt och blåser. Här följer ett litet axplock bilder från vår resa.

Har man ingen egen häst kan man hyra en på standpromenaden i Agadir.

Fullt med folk på stranden i solnedgången men knappt en turist inom synhåll. Me like!

Uppe vid Agadirs gamla fort.

Utsikt ner över Agadir. 

Inte mycket grönska här inte...

... men tydligen tillräckligt för att hitta lite att mumsa i sig. 

Tror hela restaurangens utrymme finns under det utbyggda taket. God lunch!

Innehavaren gick iväg för att se om han kunde få tag i en läsk till men misslyckades.
Vi fick  nöja oss med att dela. ;)

Tur att färg och form är densamma.

Marockanska mandariner i mängd.

Dadlar, nötter, mandlar och annat gott på marknaden.

Kryddor i lite större förpackningar än vi är vana vid.

Köttdisken är väl inte heller som vi är vana att se den.

Skön avkoppling, men inte så varmt så det lockade med ett bad.

Med Jesus i båten ...

En god vän till mig la ut en så fin bild på FB häromdagen. Jag frågade om jag fick låna den och det var OK. Hennes kommentar till bilden var:
...ibland är "livets båt" fastfrusen i isen, men det kommer en vår med islossning och nya resor. Kom ihåg att ha Jesus med i båten på ditt livs resa!
Jo, visst känner jag mig fastfrusen i isen just nu. Tycker inte det går varken bakåt eller framåt. Vet inte heller vart jag är på väg i livet. Lite under isen, kanske man kan uttrycka det. Men ändå inte. Att vara helt under isen är ju ett tillstånd som är helt hopplöst, och det är det ju inte. Har ju nosen över vattenlinjen i alla fall.
Den där båten ja... Helt oanvändbar för tillfället, precis som jag. Det enda som gäller är att vänta, vänta, vänta och vänta. Om ett tag kommer det att vara isfritt närmast båten och efter ytterligare ett tag ligger den helt fritt. Vad händer då? Inte verkar den sjöduglig precis. Behöver nog pysslas om en del om man ska få den att flyta. Ösa, laga sprickor, tjära. Mycket arbete! Är det lönt att försöka? Blir det något vettigt av den? Blir det något vettigt av mig? Det kommer inte bli som det har varit, men...
Tänk dig en stilla sommarkväll i en eka ute på en spegelblank sjö. En fisk tar en insekt uppe vid ytan, precis invid båten. En fågel flyger strax över ytan i jakt på en annan insekt. Lugn och ro, med bara lite vågskvalp som nätt och jämt märks mot båtsidan. Frihet! Visst kan en gammal gisten eka fylla en funktion. Kanske finns det hopp för både den och mig. Det går mot varmare och ljusare tider. Snart, snart...

Flyr undan

Idag var jag i kyrkan på gudstjänst. Älskar att vara på gudstjänst och älskar att träffa mina vänner i församlingen. Mitt huvud orkade dock inte med hela gudstjänsten så jag smet ut i kafeterian mot slutet. Tystare och skönare för huvudet, men tråkigare att sitta där och bara på avstånd höra ljudet inifrån kyrksalen. När gudstjänsten var slut strömmade det in folk där jag satt. Förmiddagskaffe tillsammans med en massa sköna människor är ju toppen, men återigen ville inte huvudet vara med. Smet igen. Den här gången i motsatt riktning, in i kyrksalen. Skönare för huvudet, men otroligt mycket tråkigare. Det är nog det som är jobbigast med min utmattning; att inte klara av att vara tillsammans med folk. Några få personer går oftast bra, men större folksamlingar låter ganska mycket. Har nog tänjt på gränserna lite för mycket nu i jul. Julkonsert, familjen, släkten, julgudstjänster, pappas 80-årsfest mm. Om man bara visste var gränsen går mellan att det ger och att det tar. Fick Tomas Sjödins bok, "Det händer när du vilar", i julklapp. Har nog aldrig förr varit mer livsnödvändigt för mig att vila. Ska försöka läsa färdigt den där boken.

Önskar dig en vilsam söndag!

Snurrigt

Livet är rätt snurrigt numera. Inte så att det är massa grejer som snurrar, utan det är jag som är snurrig. Försökte beskriva för min man hur jag mår, men det var inte lätt. På något besynnerligt vis är jag yr, men inte som vanligt yr. Är så där på gränsen att jag kör bil eller sågar på bandsågen. Tänker mig liksom för ett par gånger innan jag sätter igång sågen. Idag hamnade min kaffekopp på golvet i köket. En duk och en trasmatta fick tvättas och det blev en ganska stor pöl på golvet och en massa stänk på skänken. Fumlig! Det är ju inte precis vad man är van att vara. Är nog ganska händig egentligen och gillar att jobba med händerna. Och så är det det där med människor och prat. Klarar inte av att koncentrera mig på vad folk säger. Slölyssna går bra, men när det kräver lite engagemang är det svårt. Det är lite tufft sådana här dagar. Som väl är har jag bättre dagar emellanåt. Ändå är jag så tacksam. Är glad för min familj och mina vänner som stöttar och hjälper så gott de kan. Är tacksam över själva livet. Livet är värt att leva även om det inte är riktigt som det ska just nu. Tänker på alla människor som tycker att det finns så många måsten inför jul. Det gör inte det egentligen. Om man måste hårdprioritera så är det väldigt mycket som inte är så nödvändigt. Jag har en enda stor önskan för egen del inför julen. Jag vill orka umgås med familjen, sitta med barnbarnen i knäet och småprata eller läsa en bok och lyssna på deras viktiga och kloka ord. Julmat och julpynt och annat som hör julen till blir bara bonus.

Vill önska dig en skön avkopplande vecka inför jul. Glöm inte att leva också!

Änglamakerska

Titta gärna in på min blogg och se mer av det jag gjort:
Nitas hantverk

Min syster kallade mig änglamakerska för ett tag sedan. Änglamakerskorna förr i världen hade ju ett fruktansvärt uppdrag, då de hjälpte föräldrarna att bli kvitt sina nyfödda på ett makabert sätt. Dåtidens abort kanske? Det var inte den typen av änglamakerska min syster syftade på som väl är. Det var min tillverkning av ståltrådsänglar. Funderade lite häromdagen när jag stod och gjorde lite fler änglar inför julmarknaden. Mitt änglamakeri räddar människor till liv istället för att ta liv. Små bebisar som lämnats att dö, som får en ny chans. Småtjejer som räddas undan våldtäkter och tortyr. Tonåringar som slängs ut  från bordellerna för att de är förbrukade och inte kan ge bordellerna mer inkomst som får komma till ett hem och få kärlek och lära sig att de är värdefulla som människor. Sju olika hem i Nepal med hundratals flickor, och antalet som räddas blir bara fler och fler. Jag vill vara med och bidra! Du kan få vara med och bidra! Titta gärna in på LoveNepals hemsida och läs mer: http://lovenepal.se/

Önskar dig en skön advent!

måste - borde - vill

Ligger på soffan och funderar på vad jag ska göra idag. Borde en del, vill annat, och så är det ju det där med orken. De senaste dagarna har jag grejat lite i dotterns hus, som genomgår en helrenovering på grund av att de gamla ägarna storrökt inomhus. Där finns hur mycket som helst att göra. I går tvättade jag kökstaket med ammoniak. Trodde förresten inte att ett tak kunde få så stor färgskillnad genom att bara tvätta. För någon vecka sedan blev jag andfådd och fick tryck över bröstet så fort jag ansträngde mig minsta lilla, trots att hjärtat är kärnfriskt. Jag borde alltså varit helt slut när jag kom hem, men det var jag inte. Visst var det gott att lägga sig på soffan och vila, men helt slut var jag inte. Hoppas det är en tendens som håller i sig. Vill så gärna orka göra lite saker. Livet blir lite roligare då. Märkligt förresten vad man gläder sig åt de små sakerna i livet numera.
Det är ju egentligen mitt huvud som behöver vila, kroppen mår ju bra om man anstränger den lite. Orkar jag greja lite, utan press eller krav, vilar jag huvudet på ett hälsosamt sätt. Lite konstigt och svårt att förstå varför olika saker med samma kroppsansträngning kan ge så stora skillnader i hur huvudet mår. På skalan "MÅSTE - BORDE - VILL" behöver jag just nu befinna mig så långt åt höger som möjligt, för att så sakteliga, under tillfrisknandet, kunna ta mig åt vänster. Är glad om jag idag klarar av att göra åtminstone något som jag vill. Tror nog att det går. Ska bara vila en stund först.

Hoppas du får en go höstdag, det ska jag ha!

Glädje!

För ett par veckor sedan hade jag besök av en fd kollega, en go vän. Hon köpte en tavla av mig. Hon skulle inte ha den själv, utan till en vinst i ett lotteri som hennes kyrka anordnar. Tänkte på vad en stund vid sågen och penseln kan göra nytta. Först får jag in några hundralappar som jag skickar till LoveNepal, och sedan säljs det lotter och behållningen av det går till missionsförsamlingen i Mullsjö, som kommer att göra något väldigt bra med pengarna. Dessutom kan man ju hoppas att den som vinner tavlan blir glad. Jag blir i alla fall glad när jag tänker på det. Vill du se mer av av mitt hantverk så tittar du in på min hantverksblogg: "Nitas hantverk"

Ha en go höstdag!