Om jag än vandrar i dödsskuggans dal ...

Under de senaste dagarna har jag haft en sån där bedrövlig huvudvärk. Värst är det när jag legat och reser mig upp. Det är näst intill outhärdligt och att följa med till kyrkan idag var inget alternativ. La mig istället på soffan med datorn på magen, låg volym och så startade jag svt-play; dagens gudstjänst från Hillsong Stockholm. Har äldste sonen med familj i Hillsong norra, och känner mig alltid hemma i den församlingen. Jag var liksom på "hemmaplan". Vad jag inte riktigt räknat med var att predikan idag skulle påverka mig så starkt och att Andreas Nilsen skulle predika rakt in i min situation utifrån en så otroligt välkänd bibelvers i Psalm 23. "Om jag än vandrar i dödsskuggans dal". Om jag än vandrar.... Jag bor inte i dödsskuggans dal. Jag ska igenom! Ta dig tid och titta på gudstjänsten. Den är varken lång eller tråkig. Tvärt om! Och det finns hopp!

http://www.svtplay.se/video/2492068/gudstjanst/avsnitt-50

Om

Hade lite svårt att sova och då snurrar tankarna en del. Funderade på det där med om. Om jag inte blir frisk, eller tänk om jag inte ens blir friskare. Hur länge står man ut med att inte bli bättre. Hur ska jag inrätta mitt liv om .... Försöker föreställa mig hur det kommer att bli framöver om ... Tänk om en läkare kunde hitta ett fel som går att rätta till. Hur blir det annars? Kommer symtomen att förändras? Tänk om inte omgivningen står ut med mig. Tänk om jag blir arg och bitter.

Funderade vidare och försökte komma på om jag ser ljust eller mörkt på framtiden. Om nu inte läget blir bättre, kan jag då ändå tycka att livet är åtminstone OK att leva? Tänker tillbaka på de senaste två åren. Så mycket som skulle ha varit annorlunda om ....

Ibland föreställer jag mig att det är en liten filur inne i min hjärna som spelar mig en massa spratt och kopplar ihop nervtrådarna fel på pin kiv och ibland struntar i att koppla ihop dem överhuvudtaget. Dessutom använder han en hammare och slår allt vad han kan på hjärnbarken emellanåt. Tänk om det faktiskt är så det är. Den där filuren skulle jag vilja ta ett allvarligt snack med.

Tänk vad mycket man hinner tänka en stund mitt i natten när man inte kan sova. Rörigt blev det visst också. Jo, jag ser nog rätt ljust på framtiden, även om prognoserna för min hälsa inte ser så ljusa ut. Är förvånad över att jag trots allt är rätt lugn och trygg inför framtiden. Tror att det har en hel del med min tro att göra. Jag vet att det finns någon som har koll på läget. Någon som har lite bättre helhetsbild över situationen. Även om läkaren inte ger mig så stort hopp om att jag ska bli bra, så har min "överläkare" inte sagt sitt än när det gäller det.

Kanske dags försöka sova en stund. Ibland är det rätt skönt att skriva av sig. Tankarna liksom flyttar sig från huvudet till texten man skriver. Lite lättare att ha koll på dem där. De ligger mer still och snurrar inte runt en massa.

Godnatt alla mina vänner!

Två bortkastade år?

Ett smycke jag gjorde idag. Se mer på min hantverksblogg.

Snart har jag varit sjukskriven i två år. Satt på avstämningsmöte med bl a läkare och F-kassa häromdagen. Läkaren konstaterar att han inte har något mer i sin "verktygslåda" att ta till. Det är lite nedslående att vården inte kan hjälpa en när man behöver hjälp. Jag vet ju att man försöker, men ingenting har lyckats hittills. Två år, och det blir inte bättre. Ibland känns det som två bortkastade år av mitt liv. Dessutom har jag insett mer och mer att det blir ytterligare ett antal år innan jag mår någorlunda bra. Mänskligt sett har jag nog inte på arbetsmarknaden att göra mer. Hur reagerar man på ett sånt besked? Klart man blir ledsen och förtvivlad över situationen. Tycker jag hade så mycket mer att ge som lärare. Det var ju så kul och inspirerande att lära tillsammans med eleverna.
Dagar som idag när huvudet gör alldeles för ont och det inte går att få hjärnan att fungera som den ska, blir makalöst långtråkiga om man inte kan komma sig för med att göra något roligt. Räddningen har ofta varit att gå ut i garaget och tillverka ett smycke. Låta idéerna flöda utan att anstränga sig och sen bara göra. Det gör lika ont och hjärnan vägrar fortfarande att samarbeta, men jag har ändå en vettig sysselsättning som ger mig mening. Förutom min goa familj och underbara vänner, är det detta som hållit mig uppe de här två åren. Att veta att mitt hantverk i slutändan räddar livet på nepalesiska tjejer ger mening åt tillvaron, så .... nej, de här två åren har inte varit bortkastade. Hade önskat de hade varit annorlunda, men livet blir inte alltid som man tänkt.

Dag läggs till dag.

Vad tiden går!
Det är ju nästan två månader sedan jag skrev ett blogginlägg. Alldeles för längesedan. Vad händer i mitt liv egentligen? Saken är den att det inte händer så mycket. Det liksom står och stampar på samma ställe. Hälsoläget går lite upp och ner, men totalt sett är det på samma nivå. Hur ser min dag ut då? Ja, funkar huvudet någorlunda så ser det ut ungefär så här:

Vaknar
Ligger och drar mig
Går upp och klär på mig
Äter frukost
Grejar lite
Dricker kaffe
Småplockar
Vilar
Lagar middag
Äter middag
Dricker kaffe på maten
Grejar lite igen
Vilar
Går en kvällspromenad med mannen
Ser på TV
Tar en kvällsmacka med mannen (goaste stunden på dagen)
Går och lägger mig
Sover

Hm.... ser inte så inspirerande ut va? Men det finns guldkorn i tillvaron trots allt. Den där stunden med kaffekoppen, eller när man får besök av ett litet barnbarn. Sen har jag ju mitt hantverk. Skulle nog bli helt nipprig om jag inte hade det. Tar en stund nu och då och får till ett och annat smycke. Någon dag bara några minuter, andra dagar kan jag hålla på en bra stund och dagar när huvudet inte vill vara med alls, blir det inget gjort. Sådana dagar är väldigt långtråkiga. Tiden liksom bara släpar sig fram. Tiden är ju trots allt det som ska göra mig friskare, även om jag inte märkt så mycket av det. En dag närmare ...... och så ytterligare en .....

LoveNepals bok

Detta är en bok du bara måste läsa, och när du läst den så se till att fler läser den. I boken kan man läsa om hur LoveNepal startade och hur arbetet har utvecklats fram till idag. Dessutom innehåller den berättelser om tre olika flickors resa från helvetet på jorden till en trygg plats där de är älskade och får det de behöver.
Boken skulle egentligen kosta 150:- men jag har fått lov att sälja den för 100:-. Med porto blir det 142:-. Köp den och ge bort eller behåll den själv. All behållning går till LoveNepals arbete med att rädda tjejer ut ur sexslaveri.

Vill du beställa boken skickar du ett mail så får du uppgifter om kontonummer osv.

anita@car-van.se

OBS!
Handlar du smycken av mig, från min blogg, eller hemma hos mig, för 1000:- eller mer, så får du boken på köpet. Då betalar du bara ev högre kostnad för frakt. Med reservation för att boken blir slutsåld.

Hur mår du?

Det är inte en helt lätt fråga att svara på. Det beror på vad man jämför med, som jag skrev i förra inlägget. Det beror också på vad frågeställaren vill ha för svar, eller om frågeställaren vill ha ett svar överhuvudtaget. Jag har varit med om att svaret inte ens nådde öronen på den som frågade. Ibland blir man trött på att försöka svara ärligt. Men någonstans tar det emot rejält att vara oärlig, så antingen svarar man undvikande eller så svarar man som det är. Jag pratade med en bekant och fick en beskrivande bild på hur man kan må. Jag ritade upp diagrammet som jag fick det beskrivet och försökte pricka in var jag oftast befinner mig numera. Jo, man kan må bra om man är sjuk, likaväl som man kan må dåligt och ändå vara frisk. Visst åker jag ner under strecket ibland, men oftast befinner jag mig på övre halvan. På vänster - högerlinjen har jag befunnit mig på vänster sida alltför länge. Längtar väldigt mycket efter att vara mer frisk än sjuk.
Svaret på frågan får bli: Jag mår ganska bra, men jag längtar efter att bli frisk.

Varför skriver jag om min sjukdom och hur jag mår? Jo, jag tror att det finns medmänniskor som har det tufft och som kanske mår bättre av att läsa om andra som har det jobbigt med olika saker. Sen vill jag ge hopp till dem som inget hopp har. Livet är mer än jobb, prylar och framgång. Livet kan vara helt fantastiskt emellanåt!

"Det viktigaste är att man får vara frisk"

"Det viktigaste är att man får vara frisk", är en kommentar man ofta hör. Jag håller inte med! Inte numera. Jag är inte frisk, men det finns viktigare saker. Även om hälsan vacklar kan man uppleva att livet är oerhört rikt och meningsfullt. Min läkare frågade mig i går hur jag mår. Jag svarade att jag väljer att vara positiv, så jag mår bra. Jag mår bra i jämförelse med hur jag mådde för en månad sedan. Att jag inte mår bra om man jämför med hur jag borde må är en annan sak, men jag är ändå tacksam. Jag läste ett bra citat för någon dag sedan:

Var nöjd med allt som livet ger...

Önskar dig en go dag!