Just nu är vi inne i en period med nationella prov och diverse diagnoser som antingen skolverket eller kommunen bestämt att vi ska utsätta eleverna för. Stackars barn! Mina sexor är ganska tålmodiga, men när vi berättade att det skulle bli stavningstest, hördes djupa suckar. Jag kan förstå dem, men om vi nu ska göra rättvisa bedömningar, så måste vi ju ha något att gå på. Tänk om man bara kunde få undervisa.....
Häromdagen, när jag satt på vår studiedag och försökte sätta mig in i hur man ska bedöma eleverna utifrån de nya kursplanerna, funderade jag en stund över om jag skulle sluta som lärare och göra något annat. Det var ju inte bedömningar jag hade i tanken när jag valde att bli lärare. Jag funderade dock inte så länge, för det är ju så otroligt roligt att undervisa. Ge mig bara lite mattelektioner, så är jag nöjd!
Det var någon som sa en gång att det man inte hinner före påsklovet, det hinner man inte! Hm... det är några veckor kvar då. Mer tester och prov!
Har heller aldrig begripit varför de nationella proven ska finnas?? Är det rättvist för eleverna? Det är väl inte säkert att olika skolor har undervisat lika i alla ämnen. Särskilt inte i mindre skolor där samma lärare har 2 eller fler klasser. Tur dina elever har dej som lärare. Du muntrar säkert upp dem sedan!!
SvaraRadera