Liv i det som ser dött ut

Idag hade jag tänkt sitta ute och njuta. Det blåser och solen går i moln alldeles för ofta, så det blev inte så lång stund. Gick i alla fall en sväng och tittade på vad som spirar och gror i trädgården.

Gräset har blivit väldigt grönt på bara någon vecka och "baggen" håller gräset jämnt och fint.

Det växer lite vitsippor i slänten. För varje år breder de ut sig mer och mer.

En del annat breder ut sig också.

Jag har grävt ner en och annan minipåskliljelök. Man blir så glad när man ser att det lyser gult.

Häggen är på gång.

Även syrenen har knoppar. Kanske det inte blir så lång tid mellan hägg och syrén i år. 

Grenar som ser helt döda ut skjuter skott. Dags att klippa rosorna nu när...

... björken har fått "musöron".

Rabarbern har otroligt stora knoppar. Att det gror i trädgårdslandet är ju kanske inte så konstigt ... 

... men att det lyset grönt i den nya asfalten är ju lite mer fascinerande, trots att det är ogräs. 

Mellan gatstenarna vill jag egentligen inte att det ska växa heller, men den här lilla blomman får stå ett tag.

 Ibland känner jag mig som jag fått ett lass med asfalt över mig. Dagar då man inte orkar med och modet sjunker kan man börja undra om man någonsin kommer att "skjuta skott" igen. Allt ser ganska dött och trist ut, som mina rosenbuskar. Jag får nog ta mig en och annan tur i trädgården och påminnas om att livet går vidare och det finns en kraft i både växter och i oss människor. Inte ens asfalt kan hålla stånd mot kraften som finns i det som växer och gror.

Önskar dig en härlig vårdag!