Två bortkastade år?

Ett smycke jag gjorde idag. Se mer på min hantverksblogg.

Snart har jag varit sjukskriven i två år. Satt på avstämningsmöte med bl a läkare och F-kassa häromdagen. Läkaren konstaterar att han inte har något mer i sin "verktygslåda" att ta till. Det är lite nedslående att vården inte kan hjälpa en när man behöver hjälp. Jag vet ju att man försöker, men ingenting har lyckats hittills. Två år, och det blir inte bättre. Ibland känns det som två bortkastade år av mitt liv. Dessutom har jag insett mer och mer att det blir ytterligare ett antal år innan jag mår någorlunda bra. Mänskligt sett har jag nog inte på arbetsmarknaden att göra mer. Hur reagerar man på ett sånt besked? Klart man blir ledsen och förtvivlad över situationen. Tycker jag hade så mycket mer att ge som lärare. Det var ju så kul och inspirerande att lära tillsammans med eleverna.
Dagar som idag när huvudet gör alldeles för ont och det inte går att få hjärnan att fungera som den ska, blir makalöst långtråkiga om man inte kan komma sig för med att göra något roligt. Räddningen har ofta varit att gå ut i garaget och tillverka ett smycke. Låta idéerna flöda utan att anstränga sig och sen bara göra. Det gör lika ont och hjärnan vägrar fortfarande att samarbeta, men jag har ändå en vettig sysselsättning som ger mig mening. Förutom min goa familj och underbara vänner, är det detta som hållit mig uppe de här två åren. Att veta att mitt hantverk i slutändan räddar livet på nepalesiska tjejer ger mening åt tillvaron, så .... nej, de här två åren har inte varit bortkastade. Hade önskat de hade varit annorlunda, men livet blir inte alltid som man tänkt.

Dag läggs till dag.

Vad tiden går!
Det är ju nästan två månader sedan jag skrev ett blogginlägg. Alldeles för längesedan. Vad händer i mitt liv egentligen? Saken är den att det inte händer så mycket. Det liksom står och stampar på samma ställe. Hälsoläget går lite upp och ner, men totalt sett är det på samma nivå. Hur ser min dag ut då? Ja, funkar huvudet någorlunda så ser det ut ungefär så här:

Vaknar
Ligger och drar mig
Går upp och klär på mig
Äter frukost
Grejar lite
Dricker kaffe
Småplockar
Vilar
Lagar middag
Äter middag
Dricker kaffe på maten
Grejar lite igen
Vilar
Går en kvällspromenad med mannen
Ser på TV
Tar en kvällsmacka med mannen (goaste stunden på dagen)
Går och lägger mig
Sover

Hm.... ser inte så inspirerande ut va? Men det finns guldkorn i tillvaron trots allt. Den där stunden med kaffekoppen, eller när man får besök av ett litet barnbarn. Sen har jag ju mitt hantverk. Skulle nog bli helt nipprig om jag inte hade det. Tar en stund nu och då och får till ett och annat smycke. Någon dag bara några minuter, andra dagar kan jag hålla på en bra stund och dagar när huvudet inte vill vara med alls, blir det inget gjort. Sådana dagar är väldigt långtråkiga. Tiden liksom bara släpar sig fram. Tiden är ju trots allt det som ska göra mig friskare, även om jag inte märkt så mycket av det. En dag närmare ...... och så ytterligare en .....

LoveNepals bok

Detta är en bok du bara måste läsa, och när du läst den så se till att fler läser den. I boken kan man läsa om hur LoveNepal startade och hur arbetet har utvecklats fram till idag. Dessutom innehåller den berättelser om tre olika flickors resa från helvetet på jorden till en trygg plats där de är älskade och får det de behöver.
Boken skulle egentligen kosta 150:- men jag har fått lov att sälja den för 100:-. Med porto blir det 142:-. Köp den och ge bort eller behåll den själv. All behållning går till LoveNepals arbete med att rädda tjejer ut ur sexslaveri.

Vill du beställa boken skickar du ett mail så får du uppgifter om kontonummer osv.

anita@car-van.se

OBS!
Handlar du smycken av mig, från min blogg, eller hemma hos mig, för 1000:- eller mer, så får du boken på köpet. Då betalar du bara ev högre kostnad för frakt. Med reservation för att boken blir slutsåld.

Hur mår du?

Det är inte en helt lätt fråga att svara på. Det beror på vad man jämför med, som jag skrev i förra inlägget. Det beror också på vad frågeställaren vill ha för svar, eller om frågeställaren vill ha ett svar överhuvudtaget. Jag har varit med om att svaret inte ens nådde öronen på den som frågade. Ibland blir man trött på att försöka svara ärligt. Men någonstans tar det emot rejält att vara oärlig, så antingen svarar man undvikande eller så svarar man som det är. Jag pratade med en bekant och fick en beskrivande bild på hur man kan må. Jag ritade upp diagrammet som jag fick det beskrivet och försökte pricka in var jag oftast befinner mig numera. Jo, man kan må bra om man är sjuk, likaväl som man kan må dåligt och ändå vara frisk. Visst åker jag ner under strecket ibland, men oftast befinner jag mig på övre halvan. På vänster - högerlinjen har jag befunnit mig på vänster sida alltför länge. Längtar väldigt mycket efter att vara mer frisk än sjuk.
Svaret på frågan får bli: Jag mår ganska bra, men jag längtar efter att bli frisk.

Varför skriver jag om min sjukdom och hur jag mår? Jo, jag tror att det finns medmänniskor som har det tufft och som kanske mår bättre av att läsa om andra som har det jobbigt med olika saker. Sen vill jag ge hopp till dem som inget hopp har. Livet är mer än jobb, prylar och framgång. Livet kan vara helt fantastiskt emellanåt!

"Det viktigaste är att man får vara frisk"

"Det viktigaste är att man får vara frisk", är en kommentar man ofta hör. Jag håller inte med! Inte numera. Jag är inte frisk, men det finns viktigare saker. Även om hälsan vacklar kan man uppleva att livet är oerhört rikt och meningsfullt. Min läkare frågade mig i går hur jag mår. Jag svarade att jag väljer att vara positiv, så jag mår bra. Jag mår bra i jämförelse med hur jag mådde för en månad sedan. Att jag inte mår bra om man jämför med hur jag borde må är en annan sak, men jag är ändå tacksam. Jag läste ett bra citat för någon dag sedan:

Var nöjd med allt som livet ger...

Önskar dig en go dag!

Mina döttrar!

Halsband på G. Otroligt noggranna tjejer. Blev väldigt snygga halsband.

Förut hade jag en dotter. Världens goaste dessutom. Nu har jag fått ett antal till! De stal mitt hjärta fullständigt, dessa skönheter från Nepal med ett så fruktansvärt förflutet så man knappt kan tala om det. Vad mycket kärlek jag fått från dem! Hjärtat känns alldeles varmt. Idag har de åkt tillbaka till Nepal, men jag hoppas att vi ses snart igen ..... i Nepal! Det är mitt mål just nu, att klara av att åka dit i höst. Vill så ofantligt gärna. I så fall ska jag ta med mig diverse verktyg och stansar, så vi kan fortsätta tillverka smycken. Vi började så smått med var sitt halsband till dem. De fick stansa ett skedblad med texten "LOVED". Ville att de skulle bli påminda om att de är värdefulla och älskade.

Älskad

Idag fyller en mycket go liten tjej 3 år. Ett av mina helt underbara barnbarn. Hon bor inte så nära, så vi träffas inte så ofta. Sist vi hälsade på dem och ringde på dörren, kommer godingen springande och ropar "famoj". Finns nog inget som värmer hjärtat så mycket! Jag gjorde iordning ett brev och skickade till henne. Bland annat innehöll det ett halsband. Det var ett av mina andra barnbarn som gav mig idén. Eftersom jag har böjt en hel del ståltråd, hade han vid ett tillfälle fått en "ståltrådstraktor" i ett band om halsen. Han vägrade att låta någon ta av honom det, men eftersom det inte är ett material som lämpar sig som halsband på ett barn dag ut och dag in, gjorde jag ett annat och frågade om jag fick byta. Det var OK. Jag gjorde det nya av en tesked och stansade in texten "ÄLSKAD". Så talade jag om för honom att jag älskar honom och att det finns många andra som älskar honom. Sen säger han till mig "Jag tycker du ska göra ett sånt till alla dina barnbarn". Tycker han är en mycket klok liten femåring. Hans pappa berättade lite senare att han sagt att han vill ha sitt halsband på sig så att alla kan se att någon älskar honom.
Att jag älskar mina barn och barnbarn är inte så svårt att förstå. Ibland kan det vara svårare att ta till sig att man själv är älskad, och kanske ännu svårare att älska sig själv. Oavsett omständigheter är alla älskade. Vår far i himmelen älskade oss så mycket att han lät sin egen son lida och dö för att rädda oss. Påskens budskap är i första hand ett kärleksbudskap. DU ÄR ÄLSKAD! Vad du gör med den kärleken, är upp till dig.

Önskar dig en härlig vår och om ett par veckor, en Glad Påsk!