Skolbänken igen?

Oj vad tiden går fort ibland. Förra veckan tillbringade jag till stora delar på Nyhemsveckan. Tänk att det kan samlas tusentals människor, mitt ute i skogen utanför Mullsjö, för att möta Gud och varandra. Det är en stor organisation med massor av volontärer. Jag pratade en dag med en äldre dam som gick upp halv fem på morgnarna för att städa toaletter. Sen finns det parkeringsvakter, nattvakter, glassförsäljare, korvgubbar och gummor, matserveringspersonal, expeditionspersonal, musiker, förbönsteam mm. Min uppgift var att be för människor som ville ha hjälp av olika slag. Det var helt fantastiskt att se människor komma med tunga steg och gå därifrån med ett leende på läpparna. Jag tror verkligen att Gud gjorde under i deras liv och att många fick ett själsligt helande. När jag samtalade med en del människor och bad för dem insåg jag att det finns ett stort behov av själavårdare, så därför har jag nu ansökt till en själavårdsutbildning på Kaggeholm. Det ska bli otroligt intressant att få lära sig mer om hur man bemöter människor och hur man kan hjälpa dem. Vill du läsa mer om utbildningen jag tänker gå så kan du göra det här:

Ha det gott i sommarvärmen!

Viktigt eller jätteviktigt?

Det finns viktiga saker och så finns det väldigt viktiga saker. Vad är viktigt? Så här i början av sommarlovet så känns det inte så viktigt med jobbet, men egentligen betyder jobbet väldigt mycket för mig.  Det betyder dock inte lika mycket som min familj. Familjen är jätteviktig, helt klart. Min stora, goa och helt fantastiska familj som växer och blir större och större. Jag bor i ett fint och bra hus och har ingen längtan att flytta härifrån. Jag trivs jättebra, men om det blir nödvändigt så kan jag flytta och bo någon annanstans. Jag gillar min motorcykel, men den skulle jag kunna sälja utan att gråta. Vänner är väldigt viktiga. Särskilt sådana som man kan lita på och som inte slutar vara vänner trots att de vet precis hurdan man egentligen är, och som älskar en och man kan inte göra något åt det. Sådana vänner borde alla ha. Det har jag! Det allra, allra viktigaste är i alla fall min tro och min relation med Gud. En del säger att Gud är död. Det kan han inte vara. Jag pratade nyss med honom och då var han i högsta grad levande.

Ha en skön söndag min vän!

Nyhemsveckan i mitt hjärta.

Nästa vecka är det dags igen! Det är Nyhemsvecka! Då samlas flera tusen människor i skogen utanförMullsjö för att umgås med varandra och med Gud. När jag var liten sprang jag omkring på Nyhemsveckan, medan mamma hjälpte till i matserveringen. När jag blev uppåt tio år hjälpte jag till några år i kaffetältet. Man blev bra på att sätta fram kaffekoppar i långa banor och lägga kaffebröd i papperspåsar. Några år i slutet av tonåren var jag brickdiskare i matserveringen. Grabben bredvid mig, som diskade baksidorna på brickorna efter att jag diskat framsidorna, blev senare min svåger. Så det kan gå! Vi fick upp en helt otrolig hastighet på brickdiskandet och hade makalöst roligt. Efter några års uppehåll under tiden jag hade småbarn började jag i matsalen igen, men nu var det dags för andra uppgifter. Det breddes baguetter och andra smörgåsar i långa banor. Tiderna förändras och det blev så småningom tacotallrikar, pizza, paj och salladstallrikar som serverades. Nu är det tid för andra uppgifter igen. En utmaning på ett helt annat sätt. Jag ska vara med i förbönsteamet. Det innebär att man finns till hands när människor vill att man ska be för dem. Jag skulle vilja vara med om att se människor bli helade från sjukdomar när jag ber för dem. Har varit med om det förut, men det var ett tag sedan. Jag är helt övertygad om att det finns en Gud som hör när vi ber, så det ska bli spännande.

Ha det gött, och kanske vi ses på Nyhemsveckan!

Så försvann det ett piano...

När jag kom hem från skolavslutningen, var ett piano på väg ut genom dörren. Det var dotterns piano, som hon flyttar hem till fästmannen. Nu blir det inte pianolöst hemma hos oss ändå, men det är ju inte bara pianot som är på väg härifrån. Ett skrivbord åkte med på släpet också, och en och annan pryl har försvunnit ur huset tidigare. Det är lite speciellt när sista barnet sitter på bokanten och dinglar med benen. Även om det är nästan är en hel sommar kvar tills tösen gifter sig och flyttar för gott, så är processen helt klart igång. Huset kommer att bli ganska tomt och tyst. Även om det händer att jag själv sätter mig vid pianot så kommer jag sakna dotterns musicerande. 31 år med barn i huset och så ........ Livet har sin gång och en ny fas i livet börjar. Man får njuta av barnen och deras familjer desto mer när de kommer och hälsar på!

Älskar er min goa stora familj!

Snart skolavslutning!

Det kändes väldigt konstigt att gå gångvägen upp till skolan idag. Har inte varit där på 1,5 vecka. Femmanläger tillsammans med eleverna, min lediga dag och långlov bidrog till detta. terminen har gått oerhört fort och snart är det sommarlov. Konstigt nog blir sommarloven bara kortare och kortare, och snart är det dags för skolstart igen. Jag älskar mitt jobb, och stortrivs, men visst är det en speciell känsla att sjunga "Den blomstertid" i kyrkan och sen ta farväl av eleverna för ett tag. Men innan dess ska vi röja i klassrummet och spela den traditionella brännbollsmatchen mellan 6:orna och lärarna. Borde nog tränat lite. Får jag träff på bollen så flyger den långt, men det är just att få till en bra träff. Sen gäller det ju att springa också. Det är ju inte var dag man springer kortdistanser precis. Man kan ju tro att det hela är på lek, men alla går in för det med dödligt allvar. Brukar säga att det är vårt enda tillfälle att slå eleverna, så då får man ju passa på.

Ha en skön avslutning på terminen alla mina vänner i skolans värld, och ni andra önskar jag en skön början på sommaren.

Modig eller rädd?

Jag fick en kommentar häromdagen att jag kan allt. Det kan jag ju givetvis inte, men jag fick anledning att fundera lite. För något år sedan var det en annan person som sa till mig att jag är en rädd liten människa. Jag tror dock att jag vågar ganska mycket. Modighet och rädsla är väl motsatser? Jag vågar lägga ner min motorcykel i kurvorna så att fotpinnarna skrapar i. Det kan man ju i och för sig också kalla dumdristigt. Jag vågar gå in i en hage med ungtjurar. Jag har vågat stå upp för saker jag tycker är rätt. Jag har predikat, sjungit och spelat både gitarr, piano och ukulele i kyrkan. Jag skulle våga gå, både ute i skogen och i storstan, ensam en mörk kväll. Jag vågar hålla i daggmaskar och spindlar. Jag har haft en orm runt halsen. Jag är svårskrämd. Mina elever gör vad de kan för att skrämma mig ibland, men de lyckas inte. ;) Ändå kan jag tycka det är läskigt att ta kontakt och prata helt obehindrat med människor jag inte känner, och rädslan kommer krypande ibland när jag inte är säker på att jag är accepterad av andra som jag är. Modig eller rädd? Ganska modigt att lägga ut den här texten på bloggen kanske? ;)

Ps.121

Hjälpen finns hos Herren

1 Jag lyfter mina ögon upp till bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
3 Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte.
5 HERREN bevarar dig, HERREN är ditt skydd
på din högra sida.
6 Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten.
7 HERREN skall bevara dig från allt ont,
han skall bevara din själ.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång
från nu och till evig tid.

Go motorcykeltur till goa vänner!

Vi tog en sväng på våra motorcyklar, min gubbe och jag. Riktigt goa vägar, gott väder, gott motorljud och gott fika hos våra goa vänner i Dalum. Passar på att samtala med min skapare medan jag njuter av det skapade. En kombination som jag starkt kan rekommendera. 

Va? Ska jag börja blogga?

Jo, jag gillar ju min dator och kollar hellre på den än på TV, så det kanske är dags att börja skriva av sig lite om vad man gör. Tycker i alla fall att det var intressant att se om jag överhuvudtaget kunde lägga upp en blogg, och det kunde jag ju bevisligen.
Ha det gott du som läser detta premiärinlägg.