Modig eller rädd?

Jag fick en kommentar häromdagen att jag kan allt. Det kan jag ju givetvis inte, men jag fick anledning att fundera lite. För något år sedan var det en annan person som sa till mig att jag är en rädd liten människa. Jag tror dock att jag vågar ganska mycket. Modighet och rädsla är väl motsatser? Jag vågar lägga ner min motorcykel i kurvorna så att fotpinnarna skrapar i. Det kan man ju i och för sig också kalla dumdristigt. Jag vågar gå in i en hage med ungtjurar. Jag har vågat stå upp för saker jag tycker är rätt. Jag har predikat, sjungit och spelat både gitarr, piano och ukulele i kyrkan. Jag skulle våga gå, både ute i skogen och i storstan, ensam en mörk kväll. Jag vågar hålla i daggmaskar och spindlar. Jag har haft en orm runt halsen. Jag är svårskrämd. Mina elever gör vad de kan för att skrämma mig ibland, men de lyckas inte. ;) Ändå kan jag tycka det är läskigt att ta kontakt och prata helt obehindrat med människor jag inte känner, och rädslan kommer krypande ibland när jag inte är säker på att jag är accepterad av andra som jag är. Modig eller rädd? Ganska modigt att lägga ut den här texten på bloggen kanske? ;)

Ps.121

Hjälpen finns hos Herren

1 Jag lyfter mina ögon upp till bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
3 Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte.
5 HERREN bevarar dig, HERREN är ditt skydd
på din högra sida.
6 Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten.
7 HERREN skall bevara dig från allt ont,
han skall bevara din själ.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång
från nu och till evig tid.