Vad håller jag på med egentligen?

Jaha, då har man blivit skolkörledare också då! Jag som har sluppit undan till och med musikundervisningen i alla år fram till förra läsåret. Nu blev det skolkör också! Jag har visserligen inte ansvar för verksamheten själv, men ändå. Vi hade dock riktigt roligt. Fattar bara inte hur jag kunde hamna där. Till viss del beror det väl på att man inte gärna säger nej till chefen när man får ett uppdrag. Gör man det ligger man nog lite risigt till när man ska ha löneförhandling. ;) Skämt åsido, så hade jag inte gett mig på det för ett par år sedan. Jante får sig en smäll på käften lite nu och då. Det är lite kul att se sig själv förändras i tänkandet. Jag är inte mer musikalisk nu än tidigare, men jag vågar göra bort mig mer. Rätt skönt faktiskt!

Handbok för livet

Handböcker och instruktionsböcker ser ibland lite tråkiga ut och ganska ofta bryr man sig inte om att läsa dem, utan testar och försöker komma underfund med saker och ting ändå. Jag fick en navigator till bilen för nästan ett år sedan och har inte läst instruktionsboken än. Jag börjar nu inse att det förmodligen finns en hel del finesser som jag inte använt på grund av att jag inte vet hur den funkar. En del människor sätter en ära i att inte öppna manualer och handböcker. Min man är en sådan person. Det blir som minuspoäng varje gång han tvingas ta fram och läsa sig till hur man gör. Det brukar ju lösa sig! När det gäller det allra viktigaste, resonerar de flesta likadant. Själva livet och hur det är tänkt att fungera tar man inte reda på så mycket om. Att testa och pröva sig fram kan bli ödesdigert. Det går ju inte att bara göra om livet. En dator kan man alltid göra en omstart på, eller i värsta fall, en total rensning av hårddisken, men livet kan inte startas om efter misstag. Det finns en handbok för livet! Den borde alla läsa och följa. Den är ganska omfångsrik och det tar ett tag att plöja igenom den och ibland känns den, som de flesta handböcker, lite svår att förstå. Ofta när jag läser den får jag upp ögonen för nya saker som jag inte riktigt har förstått förut. Ibland behöver jag hjälp att förstå, och ibland är det fullständigt solklart. Att inte använda mig av den är inget alternativ längre. Livet är för dyrbart att slösa bort på misstag jag lätt kunnat undvika om jag läst. Därför läser jag vidare, dag efter dag.

Alla borde läsa detta!

Delar en text:

Läs det här fast du har dåligt med tid... Du kommer inte att ångra det.

En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen på sina

klasskompisar på ett papper. Dom skulle sätta ett litet mellanrum mellan

varje namn.

Sen bad hon dem tänka på det bästa dom kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet.

Det tog klassen resten av lektionen att göra det, och när dom skulle gå så

lämnade dom sina lappar till läraren

På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad dom

andra hade sagt om dom, och på måndagen fick dom den.

Efter ett tag log eleverna. Är det verkligen sant viskades det.

Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon, och att dom gillar mig

så mycket var dom flesta kommentarerna.

Hon visste inte om dom visade eller diskuterade sina listor med sina föräldrar, men det gjorde inte så mycket. Uppgiften hade haft den effekt, hon hade önskat.

Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare.

Många år senare, blev en av eleverna dödad i Vietnam, och läraren deltog i

begravningen.

Hon hade aldrig sett en militär död i en kista.

Han såg så fin och vuxen ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en

efter en gick förbi kistan en sista gång.

Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan.

När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan fram

till henne. 'Var du Marks lärare?'

Hon nickade 'ja.' Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig'

Efter begravningen deltog dom flesta av Marks tidigare klasskamrater i en

sammankomst. Marks mor och far var också där, dom ville gärna prata med hans tidigare lärare.

'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medan han tog plånboken ur sin

ficka. 'De hittade det här på Mark, då han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'.

Medan han försiktigt vek ut två pappersbitar, papper som tydligen hade

blivit tejpad ihop, pga. slitage alla gångerna det hade vikts ihop.

Läraren visste utan att se på papperet, att det var det samma papper, som

hon hade skrivet alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.

'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan se, så var det

värdefullt för Mark.' Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log snett och sa, 'jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma.'

Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum.'

'Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok' sa Marilyn.

Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista

för gruppen, och sa stolt. 'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista.' Då satte sig läraren sig ner och grät. Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få se honom igen.

De flesta människor i dag uppför sig, som att dom har glömt att livet en dag

tar slut. Ingen av oss vet, när den dagen kommer. Så var snäll, berätta för

dom du sätter pris på och tycker om, att dom är speciella och viktiga. Berätta det före det är för sent.

Ett av sätten att göra det på, är att skicka det här vidare. Om du inte gör

det, så har du missat ännu en chans till att göra något fint för andra.

Om du har fått det här, så är det för att en annan bryr sig om dig, samt att

det är minst en person som tycker att du är värdefull.

Skicka det här vidare. Visa att du bryr dig om dina kompisar.

Kom ihåg, du skördar det du sår. Kom ihåg att du betyder något för någon!

/ Charlotte Revenfeld

Trött men otroligt nöjd och glad

Årets festival är över och torget framför kyrkan ser ut som vanligt igen, förutom att det är lite mer välsopat. Vi har haft en helt underbar helg. Gott om folk, bra aktiviteter och bra tillfällen att presentera vad vi tror på. Lite trött i kroppen sitter jag här och försöker summera alla intryck. Det praktiska arbetet fungerar över förväntan och alla vet vad de ska göra. Att se ett gäng riva scen, partytält, mixerbord, bära bord och stolar och allt annat är en upplevelse i sig. Är man koncentrerad på en uppgift en stund och sen tittar upp, så ser allt helt annorlunda ut. Vi är inte många i vår församling, men vi är ett gott gäng. Har du missat vår festival är du ändå välkommen till oss. Information om oss hittar du HÄR!

Man har ju lite annat att göra en sån här helg, men några foton blev det.

Några goa bikers med sina hojar.

Ena raddan av motorcyklar. 140 hamburgare såldes. Inte illa med tanke på att byn bara har 700 inv. 

På söndagen fick alla barn glassbiljett. Populärt!

Lite rock´n roll.

Nu blir det fest!

I kväll har vi riggat festivalområdet inför Bottnarydsfestivalen. Ganska tungt arbete, men arbetsglädjen är stor och när man är ett sånt gott gäng som hjälps åt är det riktigt roligt.

Klicka här för att se årets program.

Hoppas vi ses i helgen!

Bygga cajon

Dagens projekt blev att bygga en cajon. Jag hade lite för ont i huvudet för att göra något vettigt och då är lite pyssel bra. 

I garaget kan man alltid hitta diverse material och verktyg. Hålsåg har jag nog inte använt förut,  och det var inte helt lätt att få resonanshålen snygga. Det får duga i vilket fall.

Limma, limma och limma. Det enda som ska skruvas är framsidan som man trummar mot.

När inte tvingarna räcker till tar man vad som finns till hands, t ex en dunk med avfettningsmedel.

Fyra händer behövdes vid ett tillfälle för att få  allt på plats. 

Så här ser den ut just nu. Ska ytbehandlas på något sätt, men jag har inte bestämt mig med vad. På insidan av framstycket har jag spänt ett par gamla gitarrsträngar, men det fungerar nog inte riktigt som det är tänkt. Å andra sidan har jag inte ens varit i närheten av en cajon förrän i dag, så man får väl inte ha för stora krav.

Baksidan. Nu gäller det bara att lära sig spela också. Klarar jag inte det kan man ju alltid använda den som pall.

Var nöjd ...

Då är sommarlovet nästan slut för den här gången och det är dags att börja fundera över jobbet igen. Den här sommaren blev inte riktigt som jag hade tänkt från början, men jag vill inte påstå att den blev så mycket sämre egentligen. Vädret kunde kanske varit lite bättre och badtemperaturen har varit lite låg, även om jag badat några gånger, men det mesta blir ju vad man gör det till. Ibland hör man alldeles för mycket gnäll och man undrar om folk har det lika besvärligt som det låter. I vissa sammanhang är det nästan tabu att vara nöjd. Egentligen skulle jag alltid vilja vara positiv, men ibland är det svårt. Oftast kan man dock med viljekraft och beslutsamhet bara bestämma sig för att vara nöjd med livet. Man lever ju trots allt här och nu och att bara längta efter något annat gör ju inte nuet bättre. Det har varit sämre, är kanske en klyscha, men det ligger oftast något i det.
Så, var nöjd med vad livet ger, alternativet är inte bättre!