Man kommer långt med en positiv inställning, men idag får jag kämpa lite för att hålla humöret uppe. Alla dagar är ju inte så rosaskimrande precis, och idag är en sån där dag som gärna hade fått vara lite mindre jobbig.
En kollega frågade i morse hur jag mådde och då svarade jag att från halsen och ner mår jag väldigt bra. Det är ju bara det att från halsen och uppåt sitter de funktioner som är allra nödvändigast för oss. Ibland blir jag fruktansvärt trött på huvudvärken. Den har varit en ovälkommen följeslagare av och till under mer än 35 år. Frågor som "Varför måste just jag ha ont?" dyker lätt upp. Varför inte just jag? Det är väl inte bättre att någon annan har ont, eller? Ibland känns det fullständigt hopplöst, men jag tror på en Gud som kan hela. Jag vet däremot inte varför han inte har gjort det än. En morgon ska jag ta på mig glasögonen och upptäcka att jag ser sämre med dem på. Till dess får jag gå till optikern och se när han lägger pannan i djupa veck för att förstå vad det är som gör att det inte fungerar.
Idag har jag förvarnat min man om att jag kan bli lite gnällig. Ganska mänskligt, men jag vill inte gnälla. Det blir ju absolut inte bättre om jag gnäller och klagar. Omgivningen kan i och för sig visa lite mer hänsyn om man vet, men annars ......... nej!
Alltså, huvudet fungerar ju nästan lika bra, bara det att det gör ont. Nästan lika bra var kanske att ta i, men fungerar till viss del gör det i alla fall. Jag har ju i alla fall ett huvud. Får väl vara glad för det, och en dag .........!!!
Min migrän började i 16-årsåldern och har hållit i sej. Bara sluppit den när jag väntade barnen! Så den har väl varit ngt slags hormonell antar jag. Ca 1990 kom sprutan Imigran som var till stor hjälp och tog jag den bara i tid brukade den ta bort migränen. De sista månaderna har jag inte behövt ta ngn spruta heller, så jag antar jag är i övergångsåldern eller vad det heter!! Huvudvärk kommer väl ibland men inte så ofta. Hoppas verkligen du slipper din pina också!!
SvaraRadera