Utmattningssyndrom - Varför?

- Livet är hårt! sa bonden.
- Grymt! sa grisen.
Livet är inte alltid lätt och ibland är det ännu värre. För nio år sedan råkade jag ut för, det läkaren då kallade, "utmattningsdepression - utan depression". Sedan dess har jag fått vara försiktig och inte tänja på gränserna alltför mycket. Emellanåt har jag fått dra i handbromsen rejält för att inte hamna där igen. Nu har jag gjort det i alla fall! Numera kallas det "utmattningssyndrom". Min redan dåliga nattsömn förvärrades ganska hastigt, och jag kunde bara se på när kroppen dränerades på all ork och energi. Efter ett tag var enda utvägen sjukskrivning. Sen dess har det bara blivit värre och vissa dagar blir jag till och med ordentligt andfådd av att bara prata. Varför skriver jag om detta? Ja, det är inte för att du som läser det ska tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. Jag vill berätta att det finns en trygghet som bär genom allt som händer!
Härom natten pratade jag med min Far i himmelen. Han påminde mig om, att det som händer och alla omständigheter runt omkring, inte har det minsta med min och hans relation att göra. Gud är densamme! Han förändras inte! Om jag förändras, ändras inte hans kärlek till mig i alla fall. Inget jag gör, varken positivt eller negativt, kan förändra det faktum att han lät sin egen son, Jesus, ge sitt liv för mig. En helt ovillkorlig kärlek!

"Vi vet att om vårt jordiska tält (kropp) rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen" 2 Kor 5:1

Vi lever i en värld som är full av ondska, kaos och lidande, men en dag kommer en annan värld. En värld utan ondska, sjukdom och elände. Ett himmelrike! Till dess lever jag här och nu och får vila tryggt i pappa Guds famn oavsett vad som händer.

Vakande i morse med en sångtext i huvudet från en skiva med Lars "Lisa" Andersson:

Jag vet att du leder mig
Vet du går med mig varje dag
Jag får vila i dig
Jag vet att du leder mig
Vet du går med mig varje dag
Vilken Far jag har!