Vägen som leder till målet.

Jag hittade ett citat i en av mina anteckningsböcker. Jag vet inte var det kommer ifrån, men det var väldigt bra.

"Om man inte vet målet, är alla vägar lika bra"

Det är bara det att om man vet målet så är inte alla vägar lika bra. Jag vet vart jag är på väg. Jag ska tillbringa en evighet i himmelen! Dit är inte alla vägar lika bra. Dit finns det bara en väg och den heter Jesus! I dag är det väldigt populärt att tycka att varje människa väljer sin egen väg och alla vägar leder till samma ställe. Det är bara om man inte har ett mål som alla vägar är lika bra. Har du ett mål måste du ta vägen som leder till målet. Jesus sa själv:
"Jag är Vägen, Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

Märk väl att Jesus talar i singular. En väg! En sanning! Ett liv! Det finns bara en väg till himlen. Den har ingen vägavgift, men den kostar allt, och det är det värt. Det finns inget mer spännande och äventyrligt än att vandra med Gud och gå hans väg. Börja vandra den du också, om du inte redan har gjort det!

Ringa, sms:a och en del annat...

Jaha, då har man blivit med iPhone. Otroligt vad mycket man kan göra med en sådan. Nu har jag suttit en lång stund och fört över telefonnummer från min gamla telefon och sett till att jag kan läsa både mejl och Bibeln på min nya. Alla mina bilder och all musik är också överfört till telefonen. Det är helt otroligt egentligen. Min gamla telefon gick det att ringa med och skicka sms. Det var bra det också, men jag får tillstå att det är betydligt roligare med en iPhone. Snart får jag nog i uppdrag att få igång mannens iPhone också. Jag tror inte han har tålamod nog att klura ut alla finesser. Får väl erkänna att jag fått lite hjälp också. Kom just på att jag inte testat kameran i mobilen. Ska göra det!
Får jag lite tid över så är det risk att det blir telefonlek. Hmm...

Ha det gott! Ring eller skicka ett sms och uppmuntra varandra!

Köldhåla

När jag stack näsan utanför dörren i måndags fick jag nästan lust att smälla igen dörren igen och krypa ner under täcket. Det var -16,6°! Till råga på allt skulle jag vara ute med mina elever på förmiddagen. Jag klädde mig med många lager och tog till och med med mig mössa och vantar. Om jag använder mössa och vantar, så är det kallt, riktigt kallt! Väl på väg till jobbet så steg temperaturen stadigt under de dryga tre milen. Framme vid skolan visade termometern på -6°. Riktigt behaglig temperatur med andra ord. Solen sken och vi fick en underbar förmiddag ute i det vackra vädret, och vantarna kom väl till pass. En av eleverna hade missat att få med sig vantar och frös om händerna.
Ibland undrar jag hur man ens kom på tanken att bygga en by där det är så kallt som där jag bor. Å andra sidan trivs jag väldigt bra. Just nu ligger jag i soffan med en varm filt över mig och behöver inte gå ut mer idag. Skönt!

Gnälla och klaga eller tänka positivt?

Man kommer långt med en positiv inställning, men idag får jag kämpa lite för att hålla humöret uppe. Alla dagar är ju inte så rosaskimrande precis, och idag är en sån där dag som gärna hade fått vara lite mindre jobbig.
En kollega frågade i morse hur jag mådde och då svarade jag att från halsen och ner mår jag väldigt bra. Det är ju bara det att från halsen och uppåt sitter de funktioner som är allra nödvändigast för oss. Ibland blir jag fruktansvärt trött på huvudvärken. Den har varit en ovälkommen följeslagare av och till under mer än 35 år. Frågor som "Varför måste just jag ha ont?" dyker lätt upp. Varför inte just jag? Det är väl inte bättre att någon annan har ont, eller? Ibland känns det fullständigt hopplöst, men jag tror på en Gud som kan hela. Jag vet däremot inte varför han inte har gjort det än. En morgon ska jag ta på mig glasögonen och upptäcka att jag ser sämre med dem på. Till dess får jag gå till optikern och se när han lägger pannan i djupa veck för att förstå vad det är som gör att det inte fungerar.
Idag har jag förvarnat min man om att jag kan bli lite gnällig. Ganska mänskligt, men jag vill inte gnälla. Det blir ju absolut inte bättre om jag gnäller och klagar. Omgivningen kan i och för sig visa lite mer hänsyn om man vet, men annars ......... nej!
Alltså, huvudet fungerar ju nästan lika bra, bara det att det gör ont. Nästan lika bra var kanske att ta i, men fungerar till viss del gör det i alla fall. Jag har ju i alla fall ett huvud. Får väl vara glad för det, och en dag .........!!!

Det är så skönt efteråt...

Det var en man som stod och slog sig i huvudet med en hammare. Då gick det förbi en annan man som frågade varför han gjorde på det viset. "Det är så skönt efteråt", svarade mannen.
Jag sitter i soffan, helt slut i kroppen och undrar varför jag egentligen åkte iväg och gympade i kväll. Det måste vara något åt samma håll som mannen med hammaren, för skönt under tiden är det i alla fall inte. Jag är inte den sportiga typen, om man inte med sport menar bil och motorcykelåkande. Det var förresten någon som sa att skillnaden på sport och idrott är att idrott luktar svett och sport luktar motorolja. Jag kanske är ganska sportig i alla fall. Tränar mina läppmuskler varje dag. Fruktansvärt roligt att spela saxofon.
I vilket fall brukar jag sova gott när jag gympat.

Sov gott mina vänner!

Kaffe!

Första skoldagen efter jullovet kan vara lite pratig. En del elever har inte setts på ett tag och det finns en hel del att prata om. Jag har en väldigt go klass, och en del av eleverna är väldigt roliga, men man blir lite trött på tjattret till slut. Efter en suck från mig får jag följande fråga: "Ska jag hämta en kopp kaffe åt dig?" Tänk att de vet precis vad en stackars lärare behöver. Det är inte lätt att hålla masken och se allvarlig ut när man får en sådan fråga. Jo, kaffe är aldrig fel bara man inte får för lite eller för sällan.

Önskar dig en skön kaffepaus!

Längtar, längtar ....

Jag har ett helt ljuvligt, skönt och välbehövligt jullov. Gör inte så mycket nyttigt, utan försöker mest återhämta mig inför vårterminens arbete. Men när jag sätter mig ner och stickar eller gör något annat då jag kan låta tankarna gå, så längtar jag så det gör ont. Att några så små människor kan betyda så mycket. Att få höra ordet "farmor" är väldigt speciellt och jag saknar det gruvligt. Det är inte meningen att ens barnbarn ska befinna sig på andra sidan jordklotet så länge! Visst unnar jag den ena familjen att hälsa på sina vänner och visst tycker jag att en mormor på Sri Lanka ska få umgås med sina barnbarn också, men jag saknar dem!

Var rädda om er mina godingar!

....och till er som har era kära på nära håll; Njut!