Har du inte förstått?

Idag lånar jag en text:

Jag är förbi av trötthet. Inte en sådan där gäsp-jag-måste-gå-och-lägga-mig-trötthet. Nej, en trötthet som känns ända in i märgen. En trötthet som tar tag i varje cell i kroppen och som framtvingar en viljeansträngning för att jag ska orka lyfta mig. Jag är i kyrkan. Har trots min trötthet tagit mig dit för att jag vill. Inte för att jag orkar. För att jag vill. Jag går ut på toaletten och brister ut i gråt. “Gud, jag orkar inte! Ge mig kraft att orka ta mig hem. Ge mig kraft att orka hålla mig nära dig! Hjälp Gud!”.

Jag torkar tårarna och går ut i foajén. Där möter jag en god vän, en gudskvinna. Jag frågar henne hur det är och hon börjar berätta. Det är förtvivlan och frågor. Det är missmod och trötthet. Det är sorg och mörker. Och någon slags vilja att hålla ihop och att vara stark inför den som är svag. Efter en stunds samtal, där min egen trötthet får stå tillbaka, frågar jag om jag får be för henne. Jag omfamnar henne och ber om Guds frid och ro. Om vila. Om att få bli fylld på nytt av Guds kraft. Om att få bli omsluten av Gud själv. Inte för egen del. För hennes. När jag tar ett steg tillbaka och tittar på henne är det inte längre en sorgsen blick jag möter. Hon strålar. “Det var som att bli omfamnad av Gud själv”, säger hon. “På en gång blev jag så uppfylld av Guds frid!” Hon kvittrar och ler när jag lämnar henne.

Är det inte förunderligt? Mitt i min svaghet använder Gud mig. Och det händer gång på gång. Jag fortsätter att vara förbi av trötthet, men Gud visar tydligt att han bär.

Så en kväll när Gud har visat mig att han vill att jag lägger undan datorn och tar fram Bibeln, bläddrar jag i den på måfå. Han påminner mig om min lilla manna-ask i trä. Den jag fått efter min mormor, som hon och morfar haft sedan 1945 då de fick den av Unni, deras norska krigsbarn. En ask full av bibelord. Jag får upp en liten avskavd lapp som hänvisar till Jes. 40:28-31. Jag läser och tackar Gud för att han ger mig det han vet att jag behöver:

“Har du inte förstått, inte hört? Herren är en evig Gud, han har skapat hela jorden. Han blir inte trött, han mattas inte. Ingen pejlar djupet av hans vishet. Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.”

Det handlar alltså om tillit. “Den som litar till Herren får ny kraft.” Vilket fokus väljer jag? Väljer jag att lita på Herren och hålla fokus på honom, eller väljer jag att titta ner på den snåriga vägen och lägga fokus på det som är i vägen? Jag är fortfarande trött, men jag väljer Herren.

Sova, sova, sova ...

Jag ligger och njuter av att ha sovit en hel natt. Det gör jag ofta numera. Både sover en hel natt och njuter av det. Hade nästan glömt hur gott det är att sova bra. Önskar dig med dålig sömn en bättre sömn och du som sover bra, njut av det, för det är ingen självklarhet!

Ha det gott alla vänner!

Varmt och gott och nästan helt befriat från äventyr!

Vi fick en idé att sticka iväg till värmen, nu när jag ändå är sjukskriven. Det borde vara bättre för hälsan att ligga i en solstol på Röda havets strand och göra i princip ingenting än att ligga hemma på soffan och göra i princip ingenting. Vi letade restresor och eftersom jag i nuläget hade lite svårt att tänka mig att sitta väldigt länge på ett flygplan och att sitta väldigt länge i en bil på väg till flygplatsen och vi dessutom ville ha det så varmt och skönt som möjligt, var utbudet inte speciellt stort. Hittade en riktigt billig resa till Marsa Alam i Egypten. Allt ingick i priset och allt verkade väldigt bra. Det var bara några saker som var tvungna att lösa sig först innan vi kunde boka resan. Resorna försvann i god takt, men ett bokat besök på vårdcentralen struntar man inte i hur som helst när man är sjukskriven. Ringde på måndagsmorgonen och skulle bli uppringd under förmiddagen. Åkte därefter till polisen för att förnya mitt pass som hade gått ut. Det skulle ta upp till fem arbetsdagar att få det nya, men hoppas kan man alltid. När jag kom utanför polishuset och var på väg till bilen ringde de från vårdcentralen och sa att de hade en återbudstid dagen därpå. Den tog jag så klart! När jag kom hem bokade vi resan och på eftermiddagen såg vi att platserna till just den resan var slut. Sista-minuten-resa fick en lite annan innebörd. På onsdagsmorgonen fick jag ett sms från polisen att mitt pass var klart och tidigt på torsdagsmorgonen var vi på väg till Egypten.

Vi har aldrig förr åkt på en "all inclusive"-resa. Eftersom mannen för längre sedan jobbade inom flygbranschen, har vi genom åren rest ganska mycket, mest reguljärt, och fått ordna hotell och annat själva. Det här kändes väldigt annorlunda, men bekvämt, och jag undrade hur länge min äventyrlige man skulle klara sig innan han fick något slags abstinens. 

Flygplatsen låg mitt ute i öknen och resan till hotellet kunde man boka i förväg, men det gjorde vi inte. Någon måtta får det ju vara! Fixade i stället en privattaxi som, trots att han fick hälften av vad han begärde från början, fick väldigt bra betalt. Det var ändå bara en bråkdel av vad resebolaget ville ha för bussresan. Resan till hotellet tog bara några minuter och målet var några hotell bredvid varandra nere vid Röda havets strand. Den enda bebyggelsen i övrigt var ett område med hus för de hotellanställda och några butiker. Snacka om turistbubbla! Ett färgglatt armband talade om vilket hotell man tillhörde så det var bara att hålla sig på mattan.

Lunch på hotellets terass

Jo, det var en fantastiskt skön semesterresa. Sol och värme utom första och sista dagen som var något mulna och lite blåsiga. Mannen fick lite av sitt lystmäte trots allt. Han övertalade en vakt att han skulle få gå förbi lite längre bort på stranden och efter lite övertalning gick han med på det. En dag övertalade han en kille som hade fyrhjulingar att han skulle ta med honom, genom öknen, till en liten stad i närheten. Killen brukade ta med folk ut till en "beduinby" som "befolkades" av Marsa Alam-bor. Hade väl trott att det var så det gick till när vi turister ska se det "riktiga" Egypten, men fick det nu bekräftat. Efter lite förhandlingar gick killen med på att göra en annorlunda åktur, så det blev till sist lite äventyr för mannen i alla fall. Jag höll mig till äventyr i litteraturen och en promenad förbi en skylt där det betonades att man inte kunde garantera säkerheten om man fortsatte utmed stranden.

Skönt liv på stranden

När vi kom hem konstaterade vi att vi hade haft en bra resa och att den ur rehabiliteringssynpunkt hade fungerat bra. Däremot kommer vi nog aldrig mer åka på en resa med så lite valfrihet. Vi har nog lite för mycket äventyr i blodet tror jag.

Förväntningar

Förra året skrev jag en lista på förväntningar och önskemål jag hade inför 2012. Jag tittade på listan häromdagen och konstaterade att av de tio sakerna jag skrivit upp hade fem inträffat. Jag hade bl a skrivit att jag ville spela saxofon offentligt under året. Då var den alldeles ny och jag hade spelat mina första toner någonsin under julhelgen. I januari spelade jag första gången i kyrkan. Jag har haft otroligt roligt med min saxofon under året.

En annan sak som jag ville göra under året var att be för någon till helande. Det har jag fått vara med om vid några tillfällen. Det är fantastiskt roligt.

En sak som inte har blivit av under året, är mina planer att tapetsera om i sovrummet. Det vore kul att få det gjort, men det är ingen brådska. Kanske det blir under nästa år istället.

Så finns det saker som jag inte visste för ett år sedan att jag skulle ägna tid åt. Under hösten har mitt engagemang för LoveNepal vuxit sig starkt. Det har varit otroligt roligt och meningsfullt att göra ståltrådsänglar och sälja. Helt otroligt att det går att göra pengar på lite ståltråd. Det har varit en riktigt meningsfull hobby!

Undrar om man skulle skriva en ny lista. Vad skulle stå på den i så fall? Skulle jag ha kvar de saker som inte blev av i år och hoppas att det blir nästa år? Får nog fundera lite.

Att få och att ge

Det finns bra julklappar och så finns det väldigt bra julklappar! I år fick jag väldigt bra julklappar. Tänkte berätta om några av dem. Jag önskade mig en CD av min man "Här och nu" av Lars "Lisa" Andersson. Det är en väldigt skön skiva att lyssna på när man är så trött och sliten som jag är nu. Jag hade också önskat mig "The Message på svenska", en bibelöversättning med vardagligt språk. Båda mina önskemål blev tillgodosedda. Mina barn hade lagt ihop till en julklapp som jag inte hade uttalat ett önskemål om, men de träffade verkligen mitt i prick när de gav mig ett gåvobrev till LoveNepal, som jag skrivit om i tidigare blogginlägg. Jag blev så glad så tårarna nästan rann. Tänk att det kan vara så roligt att få en julklapp som egentligen är en gåva till någon annan. Egentligen är det ju roligare att ge än att få, och att få samtidigt som man ger är kanske det mest optimala. 
Hoppas du haft en lika god jul som jag!
Så vill jag önska dig som läser detta Ett Riktigt Gott 2013!

Vad är en människa värd?

Ibland funderar jag på om människor verkligen är lika mycket värda. Alltså, jag anser ju det och lär mina elever det, men om alla nu vore lika mycket värda, skulle vi verkligen bete oss som vi gör då? Under väldigt många granar ligger den här morgonen en stor hög med julklappar. De flesta förmodligen innehållande sådant vi absolut inte behöver. Visst är det roligt att ge och vara generös, men det finns många som inte får en enda julklapp.

Är djur lika mycket värda som människor? Det läggs otroliga summor på husdjur. Veterinärskostnader och foder kan kosta hur mycket som helst och folk betalar utan att blinka. Ibland duger inte ens djurfoder, utan man köper fint rent kött och ger sina djur och man betalar stora summor för operationer för att förlänga livet på sina kroniskt sjuka djur. Ska vi inte ta hand om våra djur då? Jo självklart, men det måste finnas gränser och människans värde måste sättas högre än djurens.

En liten flicka i Nepal säljs av sina föräldrar till en bordell i Indien för 3000 dollar (ca 20 000 Kr). När hon inte tillfredsställer sina kunder så de blir nöjda, får hon elchocker och torteras även på andra sätt. Till slut är hon helt förstörd och kan inte längre ge sina plågoandar inkomst. Då slängs hon ut på gatan för att dö. Vad är hennes liv värt?

Julens budskap handlar om att Gud sände sin son till värden för att ge sitt liv för oss människor. Jesus gav sitt liv för hela mänskligheten, men jag är övertygad om att han hade gjort det om det bara hade gällt en människa, dig eller mig. Det är kärlek! Om vi skulle ge vidare en del av den kärleken....

Jag har fått vara med och ge mitt bidrag till att en napalesisk tjej kunde köpas loss från en bordell och räddas till ett människovärdigt liv. Den bästa julklappen jag kunde få i år, var att få höra att det gått i lås och att tjejen nu befinner sig på ett flickhem där hon får kärlek och omvårdnad. Vad är hennes liv värt? Ja, mycket mer än det kostade att köpa loss henne. I alla fall anser Gud det! Återigen blir jag påmind om vad Jesus själv sa:

Vad du gör mot en av dessa mina minsta, det har du gjort mot mig.

Jag skulle kunna fortsätta att skriva om svenska barn som är otrygga och lever i missbrukarhem, eller om värdet på ett ofött barn, men det får bli en annan gång.

Så vill jag önska dig en riktigt God Helg, och uppmana dig att göra något för någon som kanske ingen annan bryr sig om.

Utmattningssyndrom - Varför?

- Livet är hårt! sa bonden.
- Grymt! sa grisen.
Livet är inte alltid lätt och ibland är det ännu värre. För nio år sedan råkade jag ut för, det läkaren då kallade, "utmattningsdepression - utan depression". Sedan dess har jag fått vara försiktig och inte tänja på gränserna alltför mycket. Emellanåt har jag fått dra i handbromsen rejält för att inte hamna där igen. Nu har jag gjort det i alla fall! Numera kallas det "utmattningssyndrom". Min redan dåliga nattsömn förvärrades ganska hastigt, och jag kunde bara se på när kroppen dränerades på all ork och energi. Efter ett tag var enda utvägen sjukskrivning. Sen dess har det bara blivit värre och vissa dagar blir jag till och med ordentligt andfådd av att bara prata. Varför skriver jag om detta? Ja, det är inte för att du som läser det ska tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. Jag vill berätta att det finns en trygghet som bär genom allt som händer!
Härom natten pratade jag med min Far i himmelen. Han påminde mig om, att det som händer och alla omständigheter runt omkring, inte har det minsta med min och hans relation att göra. Gud är densamme! Han förändras inte! Om jag förändras, ändras inte hans kärlek till mig i alla fall. Inget jag gör, varken positivt eller negativt, kan förändra det faktum att han lät sin egen son, Jesus, ge sitt liv för mig. En helt ovillkorlig kärlek!

"Vi vet att om vårt jordiska tält (kropp) rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen" 2 Kor 5:1

Vi lever i en värld som är full av ondska, kaos och lidande, men en dag kommer en annan värld. En värld utan ondska, sjukdom och elände. Ett himmelrike! Till dess lever jag här och nu och får vila tryggt i pappa Guds famn oavsett vad som händer.

Vakande i morse med en sångtext i huvudet från en skiva med Lars "Lisa" Andersson:

Jag vet att du leder mig
Vet du går med mig varje dag
Jag får vila i dig
Jag vet att du leder mig
Vet du går med mig varje dag
Vilken Far jag har!