Hängmatta / Guds hand

Idag har jag haft en helt ljuvlig dag. En del av dagen tillbringade jag i min nya hängmatta. Det är en helt fantastiskt skön hängmatta som liksom omsluter en på alla sidor, nästan. Jag har fått rådet att vila minst en halvtimme utan att göra något under tiden. Brukar lägga mig i hängmattan om vädret tillåter, och sätta på timern på telefonen. Jag håller på att lära mig att vila! Är ganska bra på det, oftast. I går när jag låg där hörde jag ett otroligt kvittrande i fågelholken ovanför mitt huvud. Blåmesparet har fullt upp med att mata de hungriga ungarna. Jag har inte fullt upp med att mata mina ungar. Den tiden är över och nya tider väntar. Funderar en hel del på framtiden just nu och undrar hur det kommer att bli. Vila var det ja! Vila i tron att min far i himmelen tänker leda mig varje steg jag tar. Hans plan för mitt liv är garanterat den mest spännande. Får väl bildligt talat lägga mig i hängmattan (Guds hand), känna att den (han) omsluter mig, sätta på timern och vänta in att Gud säger: Nu är det dags! Kan livet va spännande när man är 50+? Absolut!

"Det gamla livet är borta, och något nytt har börjat." 2Kor 5:17

Navigator och vägskyltar

Vi var uppe i huvudstaden för att hämta hem vår nya bil. Ja, ny är den ju inte, men ny för oss. Eftersom min hjärna är så trött numera, bad jag mannen att köra före genom Stockholm, så jag slapp att tänka på vart vi skulle och kunde slappna av och bara köra. Bara och bara, ganska rörigt med mycket trafik och många intryck. Hjärnan gillar inte sånt i nuläget. Ett par gånger råkade jag ut för att jag hade två likadana bilar framför mig som svängde åt olika håll. Vilken följer man då? Hade jag hållit koll på navigatorn eller läst skyltarna hade det ju inte varit minsta problem, men nu hade jag ju av nämnda skäl inte gjort det.
Det är så lätt att komma fel för att man litar på någon annan. Det man följer kan vara förvillande likt det man tror man följer. I livets viktigaste val är det dumt att förlita sig på andra. Min man är bra, och i mångt och mycket förlitar jag mig på honom. Min pastor och goda vän, Ewa, är också en person som jag litar på och jag tar till mig hennes undervisning när hon predikar. Det är bra att ha personer man litar på, men att släppa fokuseringen på navigatorn eller vägskyltarna är inte tillrådligt. Navigatorn och vägskyltarna i mitt liv hittar jag i Bibeln. Just nu blir det inte så mycket läst eftersom koncentrationen fattas, men jag har läst förut och låtit Guds ord bli en grund för mitt liv. Nu när livet inte riktigt är som det ska, kan jag ändå vila i tron att Gud leder mig på sin väg. Han har ett helt annat perspektiv på saker än jag. Jag tycker att min rehabilitering tar för lång tid, Gud har ingen tid. Så, det är bara att vila och vara trygg i hans hand....

Vila

Om en människas värde mäts i vad hon presterar är jag inte värd mycket just nu. Klarar inte ens av att vila. Jag vaknade alldeles för tidigt idag och nu fram på eftermiddagen är all energi slut. Gick ut och tänkte lägga mig på trädgårdssoffan på verandan, men solen gassade och det blev alldeles för varmt. Gick in och bytte jeansen mot shorts. Väl ute igen så har solen gått i moln och vinden kyler ganska rejält. Hämtar en filt. Virar om mig filten och lägger mig tillrätta. Solen tittar fram och det blir väldigt varmt. Jo, visst kan man ligga inne på soffan, men det känns ganska tråkigt. Saknar min hängmatta. Blir en ny inköpt så fort jag orkar ta mig till stan. Det är rogivande att ligga i en hängmatta. Ska hänga den på samma ställe som den gamla hängde, i slänten ner mot åkern bakom huset i halvskuggan.

Liv i det som ser dött ut

Idag hade jag tänkt sitta ute och njuta. Det blåser och solen går i moln alldeles för ofta, så det blev inte så lång stund. Gick i alla fall en sväng och tittade på vad som spirar och gror i trädgården.

Gräset har blivit väldigt grönt på bara någon vecka och "baggen" håller gräset jämnt och fint.

Det växer lite vitsippor i slänten. För varje år breder de ut sig mer och mer.

En del annat breder ut sig också.

Jag har grävt ner en och annan minipåskliljelök. Man blir så glad när man ser att det lyser gult.

Häggen är på gång.

Även syrenen har knoppar. Kanske det inte blir så lång tid mellan hägg och syrén i år. 

Grenar som ser helt döda ut skjuter skott. Dags att klippa rosorna nu när...

... björken har fått "musöron".

Rabarbern har otroligt stora knoppar. Att det gror i trädgårdslandet är ju kanske inte så konstigt ... 

... men att det lyset grönt i den nya asfalten är ju lite mer fascinerande, trots att det är ogräs. 

Mellan gatstenarna vill jag egentligen inte att det ska växa heller, men den här lilla blomman får stå ett tag.

 Ibland känner jag mig som jag fått ett lass med asfalt över mig. Dagar då man inte orkar med och modet sjunker kan man börja undra om man någonsin kommer att "skjuta skott" igen. Allt ser ganska dött och trist ut, som mina rosenbuskar. Jag får nog ta mig en och annan tur i trädgården och påminnas om att livet går vidare och det finns en kraft i både växter och i oss människor. Inte ens asfalt kan hålla stånd mot kraften som finns i det som växer och gror.

Önskar dig en härlig vårdag!

Dubbel glädje!

Det blir lite rörigt hemma hos mig ibland
med ståltrådsgrejer, tänger, broschyrer  mm.

Vad skulle jag göra utan min ståltråd? Jo, jag hade förmodligen stickat ännu mer än jag gör nu, men det sliter på händer och axlar att sticka för mycket. Att göra ingenting blir alldeles för tråkigt, och jag orkar inte för mycket tankeverksamhet. När hjärnan blir för trött av för mycket intryck så går jag undan och böjer ståltråd. Avkopplande! Om ett par veckor ska jag förmodligen ha mitt första "home party" där jag ska informera om LoveNepal och förhoppningsvis sälja lite ståltråd. Kan tyckas som en droppe i havet det jag kan få in, men om man ska tänka så, så blir det aldrig något av någonting. Utan ståltråden hade jag haft betydligt tråkigare, mått sämre och spridit mindre glädje bland Nepals prinsessor. Dessutom kanske, kanske en och annan blir glad av de grejer jag gör.

Räddad från helvetet på jorden

I fredags hade jag förmånen att lyssna till den här tjejens berättelse. Jag var i Sävsjö på en konsert/informationskväll för LoveNepal. Under tårar berättade Ruth sin story. Det är svårt att ta till sig vad de här flickorna varit med om. Det är så hänsynslöst rått och djävulskt. Läs Ruths berättelse på LoveNepals egen hemsida här:
lovenepal.se/ruth
Det lilla jag gör för att rädda någon eller några flickor känns så futtigt. Men alla kan hjälpa någon. Skulle du vilja vara med och dra ditt strå till stacken. Bli fadder! För 250:- i månaden är du med och räddar livet på en värdefull liten tjej. Gå in på den här sidan och anmäl dig nu!
lovenepal.se/#contact

Allergi?

Tror jag fått någon märklig allergi. Något jag tycker om får jag numera försöka undvika. Har inte varit allergisk förut så jag har inte så stor vana på sånt här. Hur gör man när man vill men inte bör? Nej, det handlar inte om pollenallergi eller matallergi. Jag har blivit allergisk mot människor. Jag tycker om att umgås och prata med folk, men numera går det bara med få åt gången eller om det är många, bara en kort stund. Fy vad det blir tråkigt! Umgicks med släkten i helgen. Fantastiskt roligt, men jag behövde gå undan ganska ofta och att sitta själv på ett rum är inte lika kul. Man upptäcker lite saker som man inte tänkt så mycket på förut. Man låter verkligen maten tysta munnen. När 25 personer äter, kan det vara ganska tyst, men när det börjar bli tomt på tallrikarna sätter sorlet igång. Jag är ingen ensamvarg, så därför lider jag av min folkallergi ganska mycket. Att sitta och prata med en eller några få fungerar som väl är. Den här allergin lär försvinna, som väl är, i samma takt som jag återhämtar mig från min utmattning. Bara att vänta och ha tålamod!

Sänder en tanke till alla er som lider av olika allergier!