2014

Jag tänkte ge mig på en summering av 2014. Det har varit ett roligt men samtidigt ett väldigt jobbigt år. Huvudet har varit det jobbigaste. Det har gjort väldigt mycket ont och när det gäller koncentration och tankeförmåga har det funnits mycket att önska. De flesta dagar har jag i alla fall klarat av att greja en stund. Att göra något roligt och meningsfullt, även när huvudet inte hängt med riktigt, har varit en ventil när frustrationen kommit smygande och modlösheten gjort vad den kan för att dra ner mig.

När jag ser tillbaka på året har jag förmodligen hantverkat ca 1 timme om dagen i genomsnitt. Ryggläge i soffan har det blivit betydligt mer av. Då har jag passat på att blogga, leta bestick på Tradera och hålla kontakt med goda vänner på FB, samtidigt som kroppen och till viss del även huvudet vilat lite. Facebook har varit en otrolig tillgång när jag inte klarat av det sociala livet som jag velat. Så gött att chatta en stund med en nära vän när det är tungt. Det är lättare att läsa och skriva än att prata när det är som värst i skallen. Man får lite mer tid på sig liksom.

När jag började hantverka till förmån för LoveNepal, kunde jag aldrig drömma om att det skulle gå som det gått. Jag har hittat ett hantverk som är både roligt, kreativt och ger en hel del pengar över till arbetet med att rädda tjejer ut ur barnsexhandeln. Det jag gör som avkoppling blir till nytta, både för mig och andra. Det är lätt att känna sig värdelös när man inser att arbetslivet förmodligen ligger bakom, fastän jag bara är drygt femtio, men hantverket ger mening åt tillvaron.

Ett par absoluta höjdpunkter i år var att få två nya barnbarn. Min äldste son fick sitt fjärde barn och yngsta dottern sitt första, med åtta dagars mellanrum. Älskar att träffa barnbarnen! De har nu blivit ett helt gäng. Sju stycken! Orkar dock inte träffa dem så mycket som jag önskar. Man kan ju liksom inte låta bli att engagera sig i dem när vi ses.

Får man önska sig ett bättre och godare nytt år? I vissa avseenden kan det inte bli så mycket bättre, men hälsomässigt vet jag inte vad jag ska göra om det inte vänder snart.

Bön

Jag hade en god vän på besök. Vi tog en kopp kaffe och ett par pepparkakor och satt och pratade om lite allt möjligt. Innan hon gick la hon händerna på mig och bad. Bad att Gud skulle låta helandet gå framåt några steg. Bad om koncentration och ork. Tror inte det finns något som känns så omtänksamt som när någon ber för en. Tror du på en Gud som kan göra under så be gärna för mig. Vill du dessutom uppmuntra mig, så tala om att du ber.

Ta hand om varandra!

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal ...

Under de senaste dagarna har jag haft en sån där bedrövlig huvudvärk. Värst är det när jag legat och reser mig upp. Det är näst intill outhärdligt och att följa med till kyrkan idag var inget alternativ. La mig istället på soffan med datorn på magen, låg volym och så startade jag svt-play; dagens gudstjänst från Hillsong Stockholm. Har äldste sonen med familj i Hillsong norra, och känner mig alltid hemma i den församlingen. Jag var liksom på "hemmaplan". Vad jag inte riktigt räknat med var att predikan idag skulle påverka mig så starkt och att Andreas Nilsen skulle predika rakt in i min situation utifrån en så otroligt välkänd bibelvers i Psalm 23. "Om jag än vandrar i dödsskuggans dal". Om jag än vandrar.... Jag bor inte i dödsskuggans dal. Jag ska igenom! Ta dig tid och titta på gudstjänsten. Den är varken lång eller tråkig. Tvärt om! Och det finns hopp!

http://www.svtplay.se/video/2492068/gudstjanst/avsnitt-50

Om

Hade lite svårt att sova och då snurrar tankarna en del. Funderade på det där med om. Om jag inte blir frisk, eller tänk om jag inte ens blir friskare. Hur länge står man ut med att inte bli bättre. Hur ska jag inrätta mitt liv om .... Försöker föreställa mig hur det kommer att bli framöver om ... Tänk om en läkare kunde hitta ett fel som går att rätta till. Hur blir det annars? Kommer symtomen att förändras? Tänk om inte omgivningen står ut med mig. Tänk om jag blir arg och bitter.

Funderade vidare och försökte komma på om jag ser ljust eller mörkt på framtiden. Om nu inte läget blir bättre, kan jag då ändå tycka att livet är åtminstone OK att leva? Tänker tillbaka på de senaste två åren. Så mycket som skulle ha varit annorlunda om ....

Ibland föreställer jag mig att det är en liten filur inne i min hjärna som spelar mig en massa spratt och kopplar ihop nervtrådarna fel på pin kiv och ibland struntar i att koppla ihop dem överhuvudtaget. Dessutom använder han en hammare och slår allt vad han kan på hjärnbarken emellanåt. Tänk om det faktiskt är så det är. Den där filuren skulle jag vilja ta ett allvarligt snack med.

Tänk vad mycket man hinner tänka en stund mitt i natten när man inte kan sova. Rörigt blev det visst också. Jo, jag ser nog rätt ljust på framtiden, även om prognoserna för min hälsa inte ser så ljusa ut. Är förvånad över att jag trots allt är rätt lugn och trygg inför framtiden. Tror att det har en hel del med min tro att göra. Jag vet att det finns någon som har koll på läget. Någon som har lite bättre helhetsbild över situationen. Även om läkaren inte ger mig så stort hopp om att jag ska bli bra, så har min "överläkare" inte sagt sitt än när det gäller det.

Kanske dags försöka sova en stund. Ibland är det rätt skönt att skriva av sig. Tankarna liksom flyttar sig från huvudet till texten man skriver. Lite lättare att ha koll på dem där. De ligger mer still och snurrar inte runt en massa.

Godnatt alla mina vänner!

Två bortkastade år?

Ett smycke jag gjorde idag. Se mer på min hantverksblogg.

Snart har jag varit sjukskriven i två år. Satt på avstämningsmöte med bl a läkare och F-kassa häromdagen. Läkaren konstaterar att han inte har något mer i sin "verktygslåda" att ta till. Det är lite nedslående att vården inte kan hjälpa en när man behöver hjälp. Jag vet ju att man försöker, men ingenting har lyckats hittills. Två år, och det blir inte bättre. Ibland känns det som två bortkastade år av mitt liv. Dessutom har jag insett mer och mer att det blir ytterligare ett antal år innan jag mår någorlunda bra. Mänskligt sett har jag nog inte på arbetsmarknaden att göra mer. Hur reagerar man på ett sånt besked? Klart man blir ledsen och förtvivlad över situationen. Tycker jag hade så mycket mer att ge som lärare. Det var ju så kul och inspirerande att lära tillsammans med eleverna.
Dagar som idag när huvudet gör alldeles för ont och det inte går att få hjärnan att fungera som den ska, blir makalöst långtråkiga om man inte kan komma sig för med att göra något roligt. Räddningen har ofta varit att gå ut i garaget och tillverka ett smycke. Låta idéerna flöda utan att anstränga sig och sen bara göra. Det gör lika ont och hjärnan vägrar fortfarande att samarbeta, men jag har ändå en vettig sysselsättning som ger mig mening. Förutom min goa familj och underbara vänner, är det detta som hållit mig uppe de här två åren. Att veta att mitt hantverk i slutändan räddar livet på nepalesiska tjejer ger mening åt tillvaron, så .... nej, de här två åren har inte varit bortkastade. Hade önskat de hade varit annorlunda, men livet blir inte alltid som man tänkt.

Dag läggs till dag.

Vad tiden går!
Det är ju nästan två månader sedan jag skrev ett blogginlägg. Alldeles för längesedan. Vad händer i mitt liv egentligen? Saken är den att det inte händer så mycket. Det liksom står och stampar på samma ställe. Hälsoläget går lite upp och ner, men totalt sett är det på samma nivå. Hur ser min dag ut då? Ja, funkar huvudet någorlunda så ser det ut ungefär så här:

Vaknar
Ligger och drar mig
Går upp och klär på mig
Äter frukost
Grejar lite
Dricker kaffe
Småplockar
Vilar
Lagar middag
Äter middag
Dricker kaffe på maten
Grejar lite igen
Vilar
Går en kvällspromenad med mannen
Ser på TV
Tar en kvällsmacka med mannen (goaste stunden på dagen)
Går och lägger mig
Sover

Hm.... ser inte så inspirerande ut va? Men det finns guldkorn i tillvaron trots allt. Den där stunden med kaffekoppen, eller när man får besök av ett litet barnbarn. Sen har jag ju mitt hantverk. Skulle nog bli helt nipprig om jag inte hade det. Tar en stund nu och då och får till ett och annat smycke. Någon dag bara några minuter, andra dagar kan jag hålla på en bra stund och dagar när huvudet inte vill vara med alls, blir det inget gjort. Sådana dagar är väldigt långtråkiga. Tiden liksom bara släpar sig fram. Tiden är ju trots allt det som ska göra mig friskare, även om jag inte märkt så mycket av det. En dag närmare ...... och så ytterligare en .....

LoveNepals bok

Detta är en bok du bara måste läsa, och när du läst den så se till att fler läser den. I boken kan man läsa om hur LoveNepal startade och hur arbetet har utvecklats fram till idag. Dessutom innehåller den berättelser om tre olika flickors resa från helvetet på jorden till en trygg plats där de är älskade och får det de behöver.
Boken skulle egentligen kosta 150:- men jag har fått lov att sälja den för 100:-. Med porto blir det 142:-. Köp den och ge bort eller behåll den själv. All behållning går till LoveNepals arbete med att rädda tjejer ut ur sexslaveri.

Vill du beställa boken skickar du ett mail så får du uppgifter om kontonummer osv.

anita@car-van.se

OBS!
Handlar du smycken av mig, från min blogg, eller hemma hos mig, för 1000:- eller mer, så får du boken på köpet. Då betalar du bara ev högre kostnad för frakt. Med reservation för att boken blir slutsåld.

Hur mår du?

Det är inte en helt lätt fråga att svara på. Det beror på vad man jämför med, som jag skrev i förra inlägget. Det beror också på vad frågeställaren vill ha för svar, eller om frågeställaren vill ha ett svar överhuvudtaget. Jag har varit med om att svaret inte ens nådde öronen på den som frågade. Ibland blir man trött på att försöka svara ärligt. Men någonstans tar det emot rejält att vara oärlig, så antingen svarar man undvikande eller så svarar man som det är. Jag pratade med en bekant och fick en beskrivande bild på hur man kan må. Jag ritade upp diagrammet som jag fick det beskrivet och försökte pricka in var jag oftast befinner mig numera. Jo, man kan må bra om man är sjuk, likaväl som man kan må dåligt och ändå vara frisk. Visst åker jag ner under strecket ibland, men oftast befinner jag mig på övre halvan. På vänster - högerlinjen har jag befunnit mig på vänster sida alltför länge. Längtar väldigt mycket efter att vara mer frisk än sjuk.
Svaret på frågan får bli: Jag mår ganska bra, men jag längtar efter att bli frisk.

Varför skriver jag om min sjukdom och hur jag mår? Jo, jag tror att det finns medmänniskor som har det tufft och som kanske mår bättre av att läsa om andra som har det jobbigt med olika saker. Sen vill jag ge hopp till dem som inget hopp har. Livet är mer än jobb, prylar och framgång. Livet kan vara helt fantastiskt emellanåt!

"Det viktigaste är att man får vara frisk"

"Det viktigaste är att man får vara frisk", är en kommentar man ofta hör. Jag håller inte med! Inte numera. Jag är inte frisk, men det finns viktigare saker. Även om hälsan vacklar kan man uppleva att livet är oerhört rikt och meningsfullt. Min läkare frågade mig i går hur jag mår. Jag svarade att jag väljer att vara positiv, så jag mår bra. Jag mår bra i jämförelse med hur jag mådde för en månad sedan. Att jag inte mår bra om man jämför med hur jag borde må är en annan sak, men jag är ändå tacksam. Jag läste ett bra citat för någon dag sedan:

Var nöjd med allt som livet ger...

Önskar dig en go dag!

Mina döttrar!

Halsband på G. Otroligt noggranna tjejer. Blev väldigt snygga halsband.

Förut hade jag en dotter. Världens goaste dessutom. Nu har jag fått ett antal till! De stal mitt hjärta fullständigt, dessa skönheter från Nepal med ett så fruktansvärt förflutet så man knappt kan tala om det. Vad mycket kärlek jag fått från dem! Hjärtat känns alldeles varmt. Idag har de åkt tillbaka till Nepal, men jag hoppas att vi ses snart igen ..... i Nepal! Det är mitt mål just nu, att klara av att åka dit i höst. Vill så ofantligt gärna. I så fall ska jag ta med mig diverse verktyg och stansar, så vi kan fortsätta tillverka smycken. Vi började så smått med var sitt halsband till dem. De fick stansa ett skedblad med texten "LOVED". Ville att de skulle bli påminda om att de är värdefulla och älskade.

Älskad

Idag fyller en mycket go liten tjej 3 år. Ett av mina helt underbara barnbarn. Hon bor inte så nära, så vi träffas inte så ofta. Sist vi hälsade på dem och ringde på dörren, kommer godingen springande och ropar "famoj". Finns nog inget som värmer hjärtat så mycket! Jag gjorde iordning ett brev och skickade till henne. Bland annat innehöll det ett halsband. Det var ett av mina andra barnbarn som gav mig idén. Eftersom jag har böjt en hel del ståltråd, hade han vid ett tillfälle fått en "ståltrådstraktor" i ett band om halsen. Han vägrade att låta någon ta av honom det, men eftersom det inte är ett material som lämpar sig som halsband på ett barn dag ut och dag in, gjorde jag ett annat och frågade om jag fick byta. Det var OK. Jag gjorde det nya av en tesked och stansade in texten "ÄLSKAD". Så talade jag om för honom att jag älskar honom och att det finns många andra som älskar honom. Sen säger han till mig "Jag tycker du ska göra ett sånt till alla dina barnbarn". Tycker han är en mycket klok liten femåring. Hans pappa berättade lite senare att han sagt att han vill ha sitt halsband på sig så att alla kan se att någon älskar honom.
Att jag älskar mina barn och barnbarn är inte så svårt att förstå. Ibland kan det vara svårare att ta till sig att man själv är älskad, och kanske ännu svårare att älska sig själv. Oavsett omständigheter är alla älskade. Vår far i himmelen älskade oss så mycket att han lät sin egen son lida och dö för att rädda oss. Påskens budskap är i första hand ett kärleksbudskap. DU ÄR ÄLSKAD! Vad du gör med den kärleken, är upp till dig.

Önskar dig en härlig vår och om ett par veckor, en Glad Påsk!

Viloplats

Nu har jag fixat en av mina favoritplatser under sommarhalvåret. Rekordtidigt tror jag. Lite ny målarfärg hade inte skadat, men det får bli ett annat år. En go dyna på soffan och sedan blir det många goa stunder med en kopp kaffe och ett och annat handarbete. Hängmattan är en annan favoritplats, men den får vänta ett tag till. Ska se om jag får med mig mannen till förrådet i morgon och se om vi får igång hojarna. Sugen på en åktur ......
Vårkänslor!

Livet med hörselskydd

De senaste veckorna har jag levt med hörselskydd eller öronproppar nära till hands. Man blir lite bortkopplad från verkligheten när man sätter på sig dem, men vad gör man när hjärnan protesterar vilt över ljuden runt omkring. När jag grejar i garaget har jag haft som vana länge att ta på  mig skydden när jag ska köra bandsåg, borra eller banka och slå. Numera får det bli hela tiden i garaget. Övriga tillfällen när hörselskydd behövs är:

• när man plockar i och ur diskmaskinen
• när man lagar mat
• när man plockar ur varorna ur kassen
• när man spolar på toa (borde jag ha i alla fall)
• när maken läser tidningen
• när maken glömmer sig och stänger dörrarna som han brukar (fast det vet man ju inte i förväg)
• när dotterns katt får tag i något att leka med (är kattvakt ett tag)
• förmodligen vid fler tillfällen, men eftersom mitt minne inte är vad det borde så kommer jag inte på något mer just nu. :)

Ändå måste man ju vara tacksam för att man har hörsel och att man har ett huvud även om det gör förskräckligt ont i det emellanåt. Njuter också av livet förvånansvärt mycket numera. Ser de små sakerna i vardagen på ett annat sätt. Tänk vad det är gott med en kopp kaffe t ex. Sen finns det större saker i livet som också är stora glädjeämnen. Min stora fantastiska familj t ex. Mina goa vänner som man kan både skratta och gråta tillsammans med, både i verkligheten och via chatten. Tack för att ni finns och berikar mitt liv och uppmuntrar mig!

Stressfritt

Fick besök av en mycket go vän igår. Vet inte om jag blev gladast över själva besöket eller kudden jag fick.
Stressfri? Jo, jag lever i princip ett helt stressfritt liv. Klarar inte av stress alls och då får man se till att man livet är stressfritt.
Ibland undrar jag hur det står till med min stackars hjärna egentligen. Den protesterar våldsamt mot skarpa ljud, som t ex bestickskrammel. Häromdagen blev jag faktiskt ganska uppgiven. Upptäckte att jag inte klarade av att äta middag tillsammans med min älskade make. De goaste stunderna på dagen hade blivit en pina. Men problem ät till för att lösas, så jag letade fram några gamla campingbestick i plast. Betydligt tystare! Så ett tag framöver intages måltiderna hos oss med plastbestick.
Det där hörnet i soffan är förresten min tillflykt när det blir lite för mycket och jag behöver lägga ner huvudet en stund.
Tror alla skulle må bättre av att ha en helt stressfri hörna som används minst en halvtimme om dagen.

Skynda långsamt vänner!

Sol i Agadir

Måste säga att jag har en fantastiskt trevlig handläggare på F-kassan. Ringde ett par dagar innan vi skulle åka, och hon lovade att utan att jag hunnit skicka in ansökan skulle hon ta uppgifterna per telefon och bevilja min utlandsresa med en gång. Dessutom önskade hon mig en trevlig och avkopplande resa. Jo, vi hade beställt en sistaminutenresa till Marocko för att få lite sol, värme och avkoppling. Får säga att det lilla jag upplevde av det genuina Marocko var precis som jag tänkt mig det. Karg natur, färggranna textilier och kryddor och åsnekärror blandat med moderna bilar. Vi hyrde en MC-skoter ett dygn men jag vågade dock inte köra själv på grund av de svårigheter jag numera har med koncentrationen. Efter ett kort stopp uppe vid ett gammalt fort strax utanför Agadir hittade vi en mysig trottoarrestaurang i ett gathörn, där det förmodligen mycket sällan dyker upp turister. Får säga att jag mycket hellre äter på sådana ställen än flotta hotellrestauranger. Fick ge upp och återvända till hotellet efter en stund och mannen fick ge sig ut på äventyr själv medan jag tillbringade tiden i en solstol vid poolen med en ljudbok i öronen. Inte fel det heller. Åkte taxi en dag till den lokala marknaden. En upplevelse i färg, doft och ljud. Tyvärr alldeles för mycket ljud för min känsliga hjärna, men man måste ju försöka uppleva den miljö man kommer till. Sol blev det i alla fall och jag insåg att solen tar oerhört bra även om det är lite kyligt och blåser. Här följer ett litet axplock bilder från vår resa.

Har man ingen egen häst kan man hyra en på standpromenaden i Agadir.

Fullt med folk på stranden i solnedgången men knappt en turist inom synhåll. Me like!

Uppe vid Agadirs gamla fort.

Utsikt ner över Agadir. 

Inte mycket grönska här inte...

... men tydligen tillräckligt för att hitta lite att mumsa i sig. 

Tror hela restaurangens utrymme finns under det utbyggda taket. God lunch!

Innehavaren gick iväg för att se om han kunde få tag i en läsk till men misslyckades.
Vi fick  nöja oss med att dela. ;)

Tur att färg och form är densamma.

Marockanska mandariner i mängd.

Dadlar, nötter, mandlar och annat gott på marknaden.

Kryddor i lite större förpackningar än vi är vana vid.

Köttdisken är väl inte heller som vi är vana att se den.

Skön avkoppling, men inte så varmt så det lockade med ett bad.

Med Jesus i båten ...

En god vän till mig la ut en så fin bild på FB häromdagen. Jag frågade om jag fick låna den och det var OK. Hennes kommentar till bilden var:
...ibland är "livets båt" fastfrusen i isen, men det kommer en vår med islossning och nya resor. Kom ihåg att ha Jesus med i båten på ditt livs resa!
Jo, visst känner jag mig fastfrusen i isen just nu. Tycker inte det går varken bakåt eller framåt. Vet inte heller vart jag är på väg i livet. Lite under isen, kanske man kan uttrycka det. Men ändå inte. Att vara helt under isen är ju ett tillstånd som är helt hopplöst, och det är det ju inte. Har ju nosen över vattenlinjen i alla fall.
Den där båten ja... Helt oanvändbar för tillfället, precis som jag. Det enda som gäller är att vänta, vänta, vänta och vänta. Om ett tag kommer det att vara isfritt närmast båten och efter ytterligare ett tag ligger den helt fritt. Vad händer då? Inte verkar den sjöduglig precis. Behöver nog pysslas om en del om man ska få den att flyta. Ösa, laga sprickor, tjära. Mycket arbete! Är det lönt att försöka? Blir det något vettigt av den? Blir det något vettigt av mig? Det kommer inte bli som det har varit, men...
Tänk dig en stilla sommarkväll i en eka ute på en spegelblank sjö. En fisk tar en insekt uppe vid ytan, precis invid båten. En fågel flyger strax över ytan i jakt på en annan insekt. Lugn och ro, med bara lite vågskvalp som nätt och jämt märks mot båtsidan. Frihet! Visst kan en gammal gisten eka fylla en funktion. Kanske finns det hopp för både den och mig. Det går mot varmare och ljusare tider. Snart, snart...