Homeparty

I våras blev jag inbjuden att ha ett "homeparty" för att informera om LoveNepal och sälja lite av mitt hantverk. Det blev en kanonkväll. Riktigt roligt att få informera om ett så viktigt arbete som det LoveNepal gör för de utsatta tjejerna i Nepal och samtidigt kunna dra in pengar till arbetet. I höst skulle jag vilja göra fler "partyn". Skulle du kunna tänka dig att samla ihop ett gäng vänner och på det sättet hjälpa mig göra en insats? Hör av dig till mig i så fall. Vill du se vad jag har för typ av hantverk kan du besöka min hantverksblogg:
http://nitashantverk.blogspot.se/
Vill du veta mer om LoveNepal finns det information här:
http://lovenepal.se/
Du kan mejla mig på:
anita@car-van.se

Ordination: Promenad

Vad får mig att ta en promenad på över en timme i värmen utan att ha med vatten ens? Jag har ju ordinerats en halvtimmes promenad om dagen. Jo, när jag väl kommer igång infinner sig något slags envishet eller tävlingsinstinkt. Inser att det inte alls är bra. Är kanske just den där envisheten som gjort att jag inte riktigt "hållt ihop". Nej Anita, det räcker med en halvtimmes rask promenad. Håll dig du till det framöver och se till att det blir av varje dag istället.

Projekt

Jag låg vaken en stund, tidigt i morse, och funderade. Tänkte på klänningen jag ska sy färdigt till systerdotterns bröllop på lördag. Började ju med den för flera veckor sedan, men....

Tänkte vidare på en tavla jag påbörjade i går kväll. Den vill jag gärna se hur den blir. Inspirationen kvar alltså.

Kom att tänka på gamla projekt som legat alldeles för länge.

Inspiration? Jo, ibland. Kom på att jag i nuläget är väldigt beroende av inspiration. Är jag inspirerad att göra något är det en avkoppling som får mig att må bättre. Är det däremot något jag känner att jag borde, eller ännu värre, något jag måste, blir det ingen avkoppling utan snarare dess motsats.

Mitt äldsta projekt. Jo, jag har numera stickat färdigt ärmen, men den blev inte med samma masktäthet. Påbörjades innan dottern föddes. Hon är nu 23 år. Nej den blir aldrig klar. Kanske repar upp den och stickar något annat.

En docka som jag påbörjade för mer än 10 år sedan. Håret och ansiktet gjorde jag i vintras. Väntar på inspiration att sy ihop det sista och sy kläder.

En annan docka som saknar ansikte och kläder. Påbörjades i vintras.

Kofta, färdigstickad men inte hopsydd. Påbörjades i våras.

Barntröjor påbörjade i vintras. Restgarner som tog slut. Vad göra? 

Halvfärdiga disktrasor. Legat ett par månader.

Stickade "Converse" i babystorlek. Gjorde tre par färdiga, men på de här fattas bara att fästa lite trådar. Har legat på bordet i några veckor.

Klänningen som ska vara färdig på lördag. Dragkedja, hals och ärmkanter och uppläggning kvar. Hoppas inspirationen dyker upp.

Tavlor som bara saknar upphängningssnöre och en namnkrumelur på baksidan. Stått någon vecka.

Delar till några tavlor. Påbörjades för ett par veckor sedan.

Några beställda armband. Påbörjades också för ett par veckor sedan innan jag åkte på semester.

Mitt senaste projekt. Ska bli en tavla med sleven som ljushållare. Kommer snart på min hantverksblogg, hoppas jag.

Om du undrar, kan jag tala om att jag får en massa saker färdiga också. Det mesta av ovanstående ska nog bli klart någon gång framöver, men eftersom jag just nu inte mår väl av att känna press, så blir det när det blir. 

Livet i stort är ju ett enda stort projekt och vi människor blir aldrig färdiga hur gamla vi än blir och hur mycket vi än lär oss.

Önskar dig en sommar med lagom mycket projekt. 

Jag njuter inte varje dag ...

... men nästan. Jag njuter av att:

• ha en man att dela livet med och som älskar mig.
• ha goa vänner att prata både glädje och allvarligheter med.
• ha en Gud som älskar mig oavsett vad jag gör eller inte gör.
• träffa mina vänner i kyrkan lite nu och då.
• ha en säng att sova i och mat att äta.
• orka göra något kul, åtminstone en liten stund.
• bara vara och låta tankarna komma och gå.
• spela en truddelutt och känna att det ger mer energi än det tar.
• träffa mina goa barnbarn, även om jag tvingas ransonera lite.

... och en massa annat också förstås. De där dagarna jag inte njuter blir färre och färre, som väl är. Orken kommer så sakteliga tillbaka. Det njuter jag av i högsta grad. Utmattning tar tid att återhämta sig från och under tiden har jag bestämt mig för att njuta av det som går att njuta av, och det är en hel del det!

Önskar dig en njutningsfull fortsättning på sommaren!

Hängmatta / Guds hand

Idag har jag haft en helt ljuvlig dag. En del av dagen tillbringade jag i min nya hängmatta. Det är en helt fantastiskt skön hängmatta som liksom omsluter en på alla sidor, nästan. Jag har fått rådet att vila minst en halvtimme utan att göra något under tiden. Brukar lägga mig i hängmattan om vädret tillåter, och sätta på timern på telefonen. Jag håller på att lära mig att vila! Är ganska bra på det, oftast. I går när jag låg där hörde jag ett otroligt kvittrande i fågelholken ovanför mitt huvud. Blåmesparet har fullt upp med att mata de hungriga ungarna. Jag har inte fullt upp med att mata mina ungar. Den tiden är över och nya tider väntar. Funderar en hel del på framtiden just nu och undrar hur det kommer att bli. Vila var det ja! Vila i tron att min far i himmelen tänker leda mig varje steg jag tar. Hans plan för mitt liv är garanterat den mest spännande. Får väl bildligt talat lägga mig i hängmattan (Guds hand), känna att den (han) omsluter mig, sätta på timern och vänta in att Gud säger: Nu är det dags! Kan livet va spännande när man är 50+? Absolut!

"Det gamla livet är borta, och något nytt har börjat." 2Kor 5:17

Navigator och vägskyltar

Vi var uppe i huvudstaden för att hämta hem vår nya bil. Ja, ny är den ju inte, men ny för oss. Eftersom min hjärna är så trött numera, bad jag mannen att köra före genom Stockholm, så jag slapp att tänka på vart vi skulle och kunde slappna av och bara köra. Bara och bara, ganska rörigt med mycket trafik och många intryck. Hjärnan gillar inte sånt i nuläget. Ett par gånger råkade jag ut för att jag hade två likadana bilar framför mig som svängde åt olika håll. Vilken följer man då? Hade jag hållit koll på navigatorn eller läst skyltarna hade det ju inte varit minsta problem, men nu hade jag ju av nämnda skäl inte gjort det.
Det är så lätt att komma fel för att man litar på någon annan. Det man följer kan vara förvillande likt det man tror man följer. I livets viktigaste val är det dumt att förlita sig på andra. Min man är bra, och i mångt och mycket förlitar jag mig på honom. Min pastor och goda vän, Ewa, är också en person som jag litar på och jag tar till mig hennes undervisning när hon predikar. Det är bra att ha personer man litar på, men att släppa fokuseringen på navigatorn eller vägskyltarna är inte tillrådligt. Navigatorn och vägskyltarna i mitt liv hittar jag i Bibeln. Just nu blir det inte så mycket läst eftersom koncentrationen fattas, men jag har läst förut och låtit Guds ord bli en grund för mitt liv. Nu när livet inte riktigt är som det ska, kan jag ändå vila i tron att Gud leder mig på sin väg. Han har ett helt annat perspektiv på saker än jag. Jag tycker att min rehabilitering tar för lång tid, Gud har ingen tid. Så, det är bara att vila och vara trygg i hans hand....

Vila

Om en människas värde mäts i vad hon presterar är jag inte värd mycket just nu. Klarar inte ens av att vila. Jag vaknade alldeles för tidigt idag och nu fram på eftermiddagen är all energi slut. Gick ut och tänkte lägga mig på trädgårdssoffan på verandan, men solen gassade och det blev alldeles för varmt. Gick in och bytte jeansen mot shorts. Väl ute igen så har solen gått i moln och vinden kyler ganska rejält. Hämtar en filt. Virar om mig filten och lägger mig tillrätta. Solen tittar fram och det blir väldigt varmt. Jo, visst kan man ligga inne på soffan, men det känns ganska tråkigt. Saknar min hängmatta. Blir en ny inköpt så fort jag orkar ta mig till stan. Det är rogivande att ligga i en hängmatta. Ska hänga den på samma ställe som den gamla hängde, i slänten ner mot åkern bakom huset i halvskuggan.